Tråkigt och utan glamour
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-01-31
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
GÖTEBORG
Ett mörkt svenskt film-år.
En tung filmgala. Där flera vann lite, men många kände sig som förlorare.
Jag tippade att "Ninas resa" skulle vinna som bästa film och att Maria Lundqvist skulle få skådespelarpris. Korrekt. Annars hade jag inte många rätt.
Ett par Guldbaggar till "Zozo", men ingen till Josef Fares. Ett skådespelarpris till "Mun mot mun" och något överraskande ett par åt "Tjenare kungen". Kul för Ulf Malmros och en film som är värd mer uppmärksamhet. Kanske hittar fler till sevärda "Ninas resa" och "Mun mot mun" också.
Pris på pris på pris och tacktal. Mycket känns tungsint, och när det ska piggas upp med musiknummer är det svårsjungna "Att angöra en brygga" och en dyster tango med Nina Persson.
Svårmodet låg lika tätt som den ständiga dimman i Göteborg.
En del ansträngda försök till skämt, och när inte ens Robert Gustafsson lyckas vara riktigt roligt är det kris.
Ni som tyckte filmgalan var tråkig i tv ska veta att den är segare på plats. Allt görs för tv-kamerorna och inte för oss som sitter på läktare 120 meter från scen. Längst fram på scen står kameramän och andra som styr händelserna.
Lena Endre skojade om att det inte är glamour kring filmstjärnelivet till vardags. Det bara ser ut så på Filmgalan.
Tyvärr är det väl just det som det inte gör.