Simon Norrthon: ”Osten var min teatermamma”
Hyllar regissören: ”Det är en enorm förlust”
Publicerad 2024-10-29 09.45
Lekfull och obotligt nyfiken, så beskriver skådespelaren Simon Norrthon Suzanne Osten, som han har arbetat tillsammans med hela sitt skådespelarliv.
– För mig var hon min teatermamma. Hon har fostrat mig.
De möttes redan när Simon Norrthon gick på scenskolan och första gången de arbetade tillsammans var i ”Tala! Det är så mörkt” 1992, en film om en ung nazist som börjar gå i samtal hos en judisk terapeut. Sedan dess har Simon Norrthon arbetat med Suzanne Osten i ett tiotal scenproduktioner och omkring fem filmer.
– Hon var den yngsta person jag kände. Hon byggde alltid sina egna universum med nya medarbetare. Hon fostrade generationer av film och teaterarbetare. Man ville alltid vara i hennes närhet, hon hade alltid något intressant att säga och var så oerhört nyfiken på världen och alla hon hade runt omkring sig, säger han.
Norrthon framhåller att humorn alltid var närvarande i Suzanne Ostens skapande, samtidigt som hon konstant grävde i sorgen och sina egna trauman. Utmärkande för henne var ”hennes patologiska lust på livet”:
– Hon hoppades alltid och gav alltid hopp och tillförsikt. Hon var ingen nihilist, hon trodde alltid på människan, säger Simon Norrthon.
Han tycker också att Suzanne Osten var bra på att hantera makt. Hon fördelade den så att alla kände sig kända och behövda, understryker han. För honom var hon en vän, krävande och intensiv, men också varm och omtänksam.
– Hon kom alltid med något nytt, ”har du sett?”, ”har du hört?”. Hon kunde inte låta bli nya saker, säger Norrthon.
– Och alltid med barnet i centrum. Det hon har gjort för barnkulturen är historiskt. Hon var den klokaste. Det är en enorm förlust.