Seebach: ”Jag är väldigt sårbar”
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-10-16
Danske stjärnskottet berättar om saknaden efter sin kände far
Han står bakom en av sommarens största radioplågor.
Själv plågas han av minnena efter sin bortgångne, berömde far.
– Jag kan känna en väldig tomhet, säger danske stjärnskottet Rasmus Seebach.
Ingen har väl undgått låten ”Natteravn” med sin raka, smittsamma refräng.
I Danmark har Rasmus Seebach, 30, sålt 155 000 exemplar av sitt debutalbum.
I Sverige har förstasingeln nått guld.
Men desto färre svenskar vet att mannen bakom den danskspråkiga danshiten bär på ett arv som förföljer honom både yrkesmässigt och privat.
Dog i hjärtattack
Hans pappa var schlagerartisten Tommy Seebach, som före sin tragiska bortgång 2003 medverkade i både den danska motsvarigheten till Melodifestivalen och Eurovision song contest flera gånger.
– Jag vill inte enbart vara någons son. När vi gav ut ”Engel” i Danmark kallade jag mig bara Rasmus. Men samtidigt är jag väldigt stolt över min far. Han har inspirerat mig mycket, säger sångaren under ett pr-besök i Stockholm.
”Jag blir ledsen ibland”
Han var bara 23 när Tommy Seebach dog i en hjärtattack efter många år av alkoholmissbruk.
I låten ”Den jeg er” hyllar han sin pappa.
– Vi hade en väldigt bra relation, även om han orsakade vår familj en massa problem. Han brukade komma hem sent och spenderade alla pengar på öl och festande.
– Jag blir ledsen ibland, när jag tänker på hur mycket jag saknar honom. Jag är väldigt sårbar, måste bita mig i läppen för att inte börja gråta, fortsätter Rasmus Seebach.
Låtar till andra
Ända sedan barnsben har han drömt om en karriär i sin fars fotspår.
Men hans mamma avrådde honom starkt.
– Musikbranschen kan vara tuff. Hon ville att jag skulle vara en hälsosam, ung fotbollsspelare.
Den karriären varade dock inte länge.
När Rasmus Seebach fyllde myndig tog partyintresset över – och med det ett karriärval som bättre matchade de sena sängtiderna.
Fram till nyligen har han gjort låtar åt andra danska, australiensiska och japanska popakter.
Är personlig
Längtan efter att själv stå i rampljuset har dröjt.
– Det var inte förrän mina texter blev personliga, när jag började berätta om mig själv, som jag kände mig manad att kliva upp på scenen. Jag kunde inte låta någon annan sjunga det, säger han.
Och resten är historia. Nu är han vårt grannlands nya superstjärna, med planer på att erövra resten av världen.
Men han aktar sig för att gå samma öde till mötes som sin pappa.
– Jag kanske går ut för mycket ibland, men jag kan heller inte hålla igen bara för det som hänt. Jag känner att jag har allt under kontroll, säger han.