Sean Penn om fiaskot: Det gjorde ont

Att regissera sig själv i en film är det tuffaste jobb Sean Penn någonsin har gjort.

– Jag höll på att bli galen, säger den amerikanske skådespelaren när TT möter honom på filmfestivalen i Cannes för att tala om ”Flag day”.

TT träffar Penn och hans dotter Dylan på ett hotell i Cannes en vårdag efter visningen av ”Flag day”. Filmen är baserad på den sanna berättelsen om John Vogel, som levde dubbelliv – till det yttre en man som försökte leva hederligt, men som egentligen var bankrånare och lurendrejare.

Sean Penn sticker inte under stol med att det var extremt svårt att kombinera rollerna som regissör och skådespelare.

– Den enda fördelen, det enda positiva, med att regissera mig själv var att det fanns en skådespelare där jag inte behövde dalta med någons ego. Det var lätt att säga ”fuck off” till mig själv.

Fick Inte mycket pengar

Han framhåller dock att det var positivt att få filma med sin dotter Dylan Penn i den kvinnliga huvudrollen. Själva idén till filmen fick han när han visualiserade hennes ansikte i en eventuell film.

– Vanligtvis hittar jag rollfigurerna genom det visuella. Den här gången var det tvärtom. Det började med Dylan, sedan öppnade det sig. Vi hade inte mycket pengar, det fanns inte tid för långa intellektuella diskussioner. Men vi litade på varandra, vi hade ett bra manus, vi hade ett bra team, och det var god stämning på inspelningen.

Lurendrejaren Vogels högsta mål i livet var att se till så att hans älskade dotter Jennifer hade det okej. Dylan Penn säger att hon själv var väldigt nervös inför gestaltningen.

– Jag hade inte jobbat med pappa tidigare. Men alla var så oerhört stöttande och pappa gav mig en massa frihet och möjlighet att improvisera.

Fick stenhård kritik

För några år sedan kom Sean Penn till Cannes med filmen ”The last face”. Den fick stenhård kritik och har i princip inte fått biopremiär någonstans. Men det fiaskot gjorde inte att han tvekade att ta med ”Flag day” till festivalen.

– Mottagandet den gången var hårt. Det gjorde ont. Men om Cannes erbjuder en plats så tar man den. Den här festivalen bryr sig om regissörer som den tror på. Att komma hit är också en möjlighet att få umgås med hundratals av de mest begåvade människorna i filmbranschen. Visst, det innebär en risk, men den risken tar man.