Släpp taget – och delta i käckheten
Helena Trus vill att Thorsten Flinck ska komma ut ur buttergarderoben
Thorsten – kom ut ur garderoben.
Det är ok att ha skoj.
Thorsten Flinck har sålt sin själ till djävulen.
Och med djävulen menar jag inte min, men vad jag tror är Thorstens, version av djävulen.
Kommersialismen, det glättiga, det folkkära.
”En bagatell”. Det var vad Thorsen Flinck kallade ”Allsång på Skansen”, efter sitt första gästspel 2010.
Och Thorsten är inte den ende i kändis-Sverige med ett ambivalent förhållande till underhållningskommersialism.
Alla vill ju vara speciella och utmärka sig. Och allsången är essensen av folklig masskultur. Alla kan titta, alla kan sjunga med. Framför allt bygger programmet på glädje.
Därför krävs det ”balls” för att en extrempretentiös Dramatenskådis med omvittnad svår personlighet ska våga stå för att man är en del av denna käcka kultur.
Thorsten hyllas av många efter sitt framträdande i går. Men just där var han lite feg.
Han var tvungen att ta till ironin och sarkasmen för att ta udden av att han faktiskt stod där, barfota, och möttes av fansens plakat med ett ritat hjärta vid hans namn.
Hans sätt att hantera den där bekanta ambivalensen var att göra parodi på sig själv. Han bräkte (som ett lamm) ur sig delar av ”Calle Schewens vals”, var så där överteatralisk som bara han kan och sa till Måns att ”du får hålla i mig så jag inte spyr” när han skulle visa en lite sorgfriare sida.
Jag kan förstå honom. Han som alltid sett höjden av exklusivitet och artisteri som någonting svårt, otillgängligt som uppskattas av några få utvalda.
Och där står han, i det folkkäras absoluta centrum. Och bara måste ta med sig sitt mörka jag in i den bekymmerlösa allsången.
Jag menar givetvis inte att du ska sluta vara Thorsten (jag gillar ju dig), eller låtsas vara någon annan. Utan bara släppa taget lite.
Jag förstår att det är svårt att komma ur buttergarderoben.
Men det är ok.
Vi kommer inte att se ner på dig om du visar att du har skoj.
För jag tror innerst inne, att du älskar’t.