Det finns hopp för Eurovision
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-05-21
BELGRAD. Första ronden är klar.
Och i slutresultatet gömmer sig en liten men tydlig trend.
Låtar vann över infantila kalkoner.
Om sen alla bidrag som gick vidare verkligen ska klassas som låtar är en helt annan diskussion.
Men faktum kvarstår.
Länder som satsade på pinsamma upptåg och dåliga skämt för dagisbarn röstades bort.
Estland är inte det enda landet som borde skämmas.
Tv-tittarna stekte till och med en viss irländsk europippi.
Och att Dustin the Turkey fick packa ihop sin gumminäbb var i min värld lika överraskande som Finlands avancemang.
Finska hårdrockgruppen Teräsbetoni har hittills tvingats hålla en låg profil i Belgrad.
Och personligen tycker jag att deras muskulösa galoppmetal är en blek och låghalt kopia av Iron Maiden.
Det är inte riktigt min påse. Jag föredrar Norges varma soulpop.
Samtidigt är det bara att gratulera.
Det är alltid kul när ett av de mest hånade jumbolanden i schlager-EM:s historia krossar kritikernas och de hysteriska schlagerfansens spåkulor.
Tillsammans med Azerbajdzjans änglar – de där vingprydda demonerna som skrek så att din platt-tv: n sprack och billarmen började tjuta ute på gatan – bevisade finnarna än en gång att schlager och metal sover i samma säng.
De olika genrerna hör ihop. De ligger numer så tätt under det rosa Eurovision-täcket att de kan börja göra barn.
Resultatet borde även vara ganska positivt för Charlotte Perrelli.
Hon har absolut ingen lätt uppgift framför sig.
Hennes nummer har ett helt annat temperament och uttryck än bidragen som vann tittarnas förtroende i första semifinalen.
Men om den europeiska publiken fortsätter att satsa på starka melodier och proffsiga framföranden borde ”Hero” ligga hyfsat bra till
i morgon.
Klarar Perrelli kvalet blir det överhuvudtaget en oväntat stor framgång för Norden.
Men vi är inte riktigt där ännu.
Just nu: Chatta med Charlotte Perrelli!
