"Det gäller att ha humor i modevärlden"

Ann-Sofie Back om jobbet med Cheap Monday och svarar på "smal-kritiken"

Förra året blev Ann-Sofie Back creative director för valda delar av Cheap Monday. Nu finns första smakproven ute i butik. Sofis mode fick en pratstund med designern inför premiären. Dessutom svarar Back på kritiken kring för smala modeller.

Hur gick tankebanorna när du valde att bli en del i Cheap Monday-familjen.

– Min roll, för att förtydliga det, är Creative Director för de delar av kollektionen som inte är jeans, det vill säga, toppar, kjolar, klanningar, jackor, byxot etc. Jag kände ju Örjan Andersson (grundare Cheap Monday) sen innan och visste att jag skulle trivas med honom. Cheap Monday är ett varumarke som jag tror att jag förstar och jag tror Örjan och jag delar en viss humor i hur vi ser på mode och ett visst valt utanförskap kanske? Det var en utmaning och jag kände att Orjan hade ett gott fortroende for mig, något som är otroligt viktigt.

Du släpper din första kollektion nu, det är mycket "trasigt", hur har du arbetat fram den och varifrån kommer inspirationen?

– Ja det ar en liten exclusiv in-season kollektion som andas mycket Cheap Monday och mycket Ann-Sofie Back. Inspirationen kommer från denim-modeklicheer som fejkade morrhårs slitningar där jag gjort slitninarna som applikationer istället för hål och även som grafiska prints.

Hur tror du Cheap Mondays kunder kommer ta till sig dina plagg?

– Cheap Monday-kunden har en hög modegrad och jag tycker att det är en stark och bärbar kollektion.

Hur mycket tid lägger du på Cheap Monday kontra ditt eget märke BACK?

– Det ar 50% på vardera.

Finns det någon tanke på att lägga ner din egen linje och satsa fullt ut på CM?

– Nej, kombinationen ar idealisk och jag tror att det är bra for Cheap Monday att jag har BACK och vice versa, jag lär mig otroligt mycket av Örjan och jag hoppas att min erfarenhet kan bidra till en starkare kollektion for Cheap Monday.

Din visning i London har utökat den pågående diskussionen om för smala modeller. Hur ser du på det?

– Det är verkligen otroligt ironiskt. Jag använde vanliga människor som modeller från och med min examenskollektion på St Martin's 1998 och senare i fyra år på mina visningar först Paris och sedan London, jag arbetade även som stylist under den har tiden för Self Service, Purple och Dazed & Confused och använde endast kompisar och folk jag hittade på gatan. Jag skulle vilja påsta att jag gjort mer än den samlade svenska modebranchen tillsammans för att ifrågsätta rådande skönhetsideal. Problemet var att många tidningar inte publicerade bilder från mina visningar pga mitt modellval. Om de valde att publicera bilder och skrev om visningen så handlade det mesta av texten om att jag använde vanliga människor som modeller och inte om min design, ingen såg kladerna. Jag är ju först och främst intresserad av design och valde att till slut använda mig av modeller istället för att bli bedömd utifrån min design.

Hur valdes modellerna till just denna visning?

– Vi hade castings i London men i slutändan så bokade vi alla utom två genom att titta på visningarna i NY eftersom de populäraste modellerna inte kommit till London än, det räcker ju inte med att de är modeller, det måste ju vara rätt modeller också for att det skall vara störst chans att tidningarna väljer att publicera en look. Den modellen som media har lyft fram som för smal öppnade bland annat Marc Jacobs visning i NY och är med i Vivienne Westwoods kampanj nu.

– Jag instämmer i att hon ser för smal ut, det var olyckligt och verkligen inte något vi eftersträvar. När man har visning på lördagen i London så är det ett problem att modellerna har castings med designers som kan betala mer och hinner inte alltid komma till en mindre designer, alltså får man försöka lita på style.com och se hur de ser ut där. Den här gången kom hälften av modellerna först 1 timme innan visningen. Då skall man kolla hur de ser ut, prova looks och dessutom hinna börja med hår och make, därför sker tyvärr misstag i den stress som uppstår.