"Experterna" underskattar publiken - gång på gång
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-08-06
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Ingen vet någonting.
Det är manusexperten William Goldmans bild av Hollywood. Och branschens brist på koll bevisas om och om igen.
William Goldman skrev den underhållande "Adventures in the screen trade" om sina erfarenheter som manusförfattare.
Av alla år i filmbranschen lärde han att de stora bolagen vet ingenting. De tror att de vet. De gör självsäkra profetior om vad folk vill ha. Och blir ständigt lika förvånade när det visar sig att publiken gör andra val.
När jag sett 25 minuter förhands av "Sagan om ringen"-filmerna i Cannes i maj 2001 tänkte jag: Wow.
Tänkte:
Det här ser ut att bli något bra. Det kommer nog många att vilja se på bio.
Någon dag senare satt jag och pratade om filmen med en "expert". En som säger sig ha total koll på marknaden och publiken. Han förklarade för mig varför "Sagan om ringen" skulle floppa. INGEN ville se en film som slutade mitt i handlingen, och sedan vänta ett år på fortsättningen. Sa han.
Satsningen på "Sagan om ringen" var vansinnig. Skulle bli en stor förlust. Sa "experten", som försörjer sig professionellt på att marknadsföra film.
Han var inte ensam. Samma olyckskorpar som kraxade om att "Titanic" skulle bli en flopp var tvärsäkra i förväg på att Tolkien-filmatiseringen skulle misslyckas.
"Experterna" hade fel vet vi nu. Himla fel.
Peter Jackson och hans medarbetare har gjort något de trott på. Har något de vill berätta. Så bra som möjligt, med kraft och passion.
Samma sak med "Mitt stora feta grekiska bröllop". En kvinnas underhållande historia om sina erfarenheter. Eftersom filmen gjordes av ett litet independentbolag lät de historien behålla alla sina särdrag. Som gav den ett unikt hjärta och gjorde den till en stor publiksuccé.
Mycket större framgång än de löpande-bandet-action som massproduceras efter vad Hollywood tror att folk vill ha.
Årets svenska skivsuccé är Per Gessles soloplatta "Mazarin". Han har gjort den skiva han själv vill. Spelat in efter sin lust och sitt hjärta och sedan visat upp den färdiga plattan för ett skivbolag.
Resultat? Något som inte låter som allting annat. Som inte känns vakuumpackat på fabriken för slött sorl till trötta radiostationer. Historier av någon som vill berätta. Uppenbarligen vill många lyssna. Och köpa.
En annan av årets succéer i Sverige är Eva Cassidy, som dog okänd 1996. De stora skivbolagen tackade nej eftersom de inte trodde att folk villa höra henne. Men när engelsk radio började spela Cassidy och engelsk tv gjorde ett program nådde hon en stor publik. I januari visades det i SVT.
I år har det sålts 80 000 cd med Eva Cassidy i Sverige.
Det finns en publik som vill köpa cd och gå på bio. Om det är musik och filmer som berör.
Varje gång filmbolag eller skivbolag tror att de hittat formeln, och försöker upprepa den i tröstlös evighet, väljer publiken något annat.
Ingen vet. Det är skönt.