Vad är det ni vill egentligen, SVT?
Karolina Fjellborg om tv-hösten
Frågan är vad SVT egentligen vill den här hösten.
Är det att investera sitt förtroendekapital i att göra tv som de kommersiella kanalerna kan göra precis lika bra, ofta till och med bättre, är de på väg att lyckas.
Efter en dålig start på hösten med ”Atleterna” och ”Brevfilmen” (som inte direkt är public service i sina bästa helgkläder) har SVT i veckan som gått fortsatt att underprestera med återkomsten av ”Det stora matslaget”, som i princip är ännu en matlagningstävling i TV4, bortsett från att den visas i SVT, och premiären av ”Tidsjakten”. Ett expertprogram av formulär 1A-typ, som verkar vara på rymmen från TV3:s livsstilsstall.
Där handlar det om att de stressade deltagarna, och vi tittare, ska få hjälp med att lösa det så kallade livspusslet, frigöra tid och effektivisera vår vardag.
Till första programmet hade man letat fram ett typexempel på den moderna, högpresterande, hålögda tvåbarnsmamman; ett blödande magsår på två ben, som projektleder Familjen AB rakt in i kaklet, och tycks jobba efter devisen ju fler schemalagda aktiviteter för barnen desto klassigare.
Gud förbjude att de skulle råka mellanlanda i soffan.
Nästa vecka ska vi få träffa en bloggare som verkar vara i färd med att bränna ut sig med selfies ...
Jonas Leksell är sympatisk programledare och Petra Brask är sympatisk expert, och ämnet är givetvis angeläget värre.
Men alltså, upplägget.
Träffa paret. Ta en titt på deras vardag och vanor. Gå ut och diskutera vilken svår nöt att knäcka detta är. Rita upp ett schema och lokalisera problemen. Dela ut några övningar. Kom tillbaka och kolla hur det har gått. Lämna familjen lite klokare.
Det blir liksom ironiskt när ett program som ska undervisa i konsten att bryta dåliga mönster inte själv kan bryta sig loss ur den slitna mall som ”Lyxfällan” och x antal andra expertformat med uppdrag att styra upp har följt minutiöst i åratal.
Och så råden sedan.
Ha en teknikfri kväll. Ta er tid att ”bara vara” tillsammans.
What? Ska man alltså inte jobba vid datorn hela kvällarna, och umgås så lite som möjligt med sina nära och kära?
Ta och dra mig baklänges.
Det kan inte vara meningen att ett program som ska lära mig att ta vara på min tid ska lämna mig med en stressande känsla av att ännu en timme av mitt liv har runnit ner i slasken.