Så låter vi kändisarna leva åt oss
Fredrik Virtanen om sin syn på nöjesvärlden
Antingen blir folk kändis på att låtsas som att allt är perfekt. Eller så blir folk kändis på att berätta om sina lyten.
Vi älskar att gotta oss i bägge.
Det är sjuka tider, ytliga tider.
Carolina Gynning har gjort avdrag för privatresor genom att hävda att de varit arbetsresor, anser förvaltningsrätten och upptaxerar henne med 67 000 kronor.
Att Skatteverket kom till den slutsatsen är inte konstigt eftersom hon i sin egen blogg - som för övrigt heter ”I swear to tell the truth and other stories” - själv lade upp bilder där hon låg vid poolen, shoppade och gick på krogen.
Å andra sidan kan man hävda att just det är Gynnings arbete, att blogga, och att det därför borde ha varit avdragsgilla resor till Miami och Florens. Men då skulle varenda människa starta en blogg och hävda att allt är jobb. Så okej. Värt ett försök, men det är bara att slanta upp för modellen, konstnären och bloggaren Gynning, 35.
Det sorgliga är tiden vi lever i. Å ena ytterligheten har vi kändisar som gör karriär på att tala ut eller blogga om självutnämnda tråkigheter. Typ ”jag tänkte ta livet av mig” eller ”jag blev misshandlad” eller ”jag har tagit återfall” eller ”jag är autist” eller ”jag har träben”.
Det behöver inte vara sant. Ingen ifrågasätter, ingen kräver att få se träbenet. Vi vill inte. Tvärtom vill vi ta det till våra hjärtan, oreserverat.
Äntligen någon som inte har det så himla perfekt. Och kändisen blir lite mer känd, förvisso inte för någon talang men ändå känd. Och känd räcker en bit för att tjäna lite pengar. Alla är därmed glada.
Gynning, som jag uppfattar som en både rolig och klyftig person, har valt en rakt motsatt väg att ljuga för att tjäna pengar. Hon säger det själv: ”Bloggen är inte verklighet, alla dagar är påhittade för att spegla ett perfekt liv”, skrevs i överklagan till förvaltningsrätten. Och:
”Det privata, allt det verkliga saknas. Kvar finns ytan”.
– Självklart är det roligare att lägga upp en bild från poolen eller en middag med vänner jämfört med en konferensrumsbild från möten i flera timmar, förklarade Gynning.
Nä. Jag tycker inte det. Jag ser hellre en bild från ett tråkigt konferensrum. Jag ser hellre sanningen. Jag föredrar det där som är i mitten, vardagen.
Och det finns förstås tusentals kändisar som aldrig överdriver vare sig lyten eller glamourliv. Men de blir därmed inte särskilt mediala, så vi ser dem inte lika lätt.
Så fungerar det. Och det är inte konstigt. Våra egna liv är ju alldagliga och vardagliga med brickluncher och bussresor. Vi vänder oss till kändisarna för ett annat liv, ett som de lever åt oss, både mer misärigt och mer glamoröst.
Och vi vet nog att ”alla ljuger”, som dr House brukade uttrycka saken. Att dessa kändisar är levande dokusåpor, ytliga varumärken, kommersiell cirkus.
Ändå sväljer vi det, köper det. Jag är rädd att det betyder vi i publiken är de allra mest ytliga.
Veckans
BABE. Ebbot Lundberg, ”Så mycket bättre”, TV4. Gulligt hur han så oerhört nervöst beundrade den legendariska Lill Lindfors. För övrigt ruskigt starka covers (och original) i första programmet. Alltihop, på olika vis.
LÅT. ”Reflektor”, Arcade Fire. Disko! Arcade Fire slutar aldrig att förvåna och de är ännu mästerliga. Plattan med samma namn bjuder även på en hel del - häpp! - symfonirock.
MYS-BIO. ”Cykla med Molière”, fransk succéfilm som drog en miljon besökare på bara en månad i hemlandet. Om en misantropisk skådespelare (Fabrice Luchini) som dragit sig tillbaka men kontaktas av en framgångsrik kollega som vill att de spelar Molière. Om skådespeleri, livet och allt det andra. Trivsamt.
TV-SERIE. ”Masters of sex”, HBO Nordic. Med Michael Sheen (från strålande dramat ”Frost/Nixon”) och Lizzy Kaplan (från strålande komedin ”Möhippan”). Om sexforskning på 50-talet.
GITARRSOLO. Apropå Fleetwod Macs Sverigebesök i veckan: Världens bästa gitarrsolo finns på låten ”I’m so afraid” på Lindsey Buckinghams soloalbum ”Live att the bass performance hall”. Lyssna och gråt på Spotify.
BIO. ”Gravity”, Sandra Bullock, George Clooney. Glömde säga att den är visuellt helt spektakulär. 3D-glasögon har aldrig suttit bättre, inte ens i ”Avatar”. Rymden slår djungeln.