Björn och Benny - en del av den svenska folksjälen
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-06-16
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
LONDON
"Mamma mia!" rullar på som Londons mest framgångsrika musikal.
Kul, för den är mycket sevärd.
Men synd att inte engelsmännen fattar att Björn & Benny gjort så mycket mer än ABBA.
Jag såg om "Mamma mia!" i samband med att den flyttade till nyrenoverade Prince of Wales mellan Piccadilly Circus och Leicester Square.
Kärlekskomedin är fortfarande rolig och det var smittande att se hur den engelska publiken som betalat dyra välgörenhetsbiljetter knäckte sig åt dansnummer och hur de klassiska låtarna dök upp. De skrattade så de slog sig på knäna, som i gamla sketcher.
Föreställningen är till och med rörande här och där. Även en hårdhudad recensent som sett den rätt många gånger kan bli lite fuktig i ögonvrån.
I samband med 5-årsjubileet och flytten gjorde engelsk press intervjuer med Björn Ulvaeus och skrev om livet efter ABBA.
Och har som vanligt ingen koll.
Jo, de fattar att "Chess" var framgångsrik eftersom den spelades länge i London.
Men de har missat "Kristina från Duvemåla" och det stora intryck den gjort. De har missat Benny Anderssons olika solo-cd, och sånger med texter av Björn Ulvaeus, som rört folkets hjärtan.
Visst älskar vi ABBA:s bästa låtar, och som "Mamma mia!" visar fungerar ABBA-låtarna i andra sammanhang och andra arrangemang.
Men nummer som "Födelsedagsvals till Mona", "Klinga mina klockor", "Vår sista dans" och "Du måste finnas" är också en del av den svenska folksjälen.
Nu är det dags igen.
I dagarna släpper Benny Anderssons orkester sin nya cd.
Den förra, som kom 2001, sålde i 120 000 exemplar.
Första smakprovet var "Du är min man", som verkligen är en " dansbandslåt. Visst har orkestern spelat till dans flera somrar men det här är en riktig traditionell folkparkstryckare. Som om Vikingarna väntade i logen. Även om Helen Sjöholms riviga röst ger den en personlighet utöver foxtrottandet. Blåset fyller i med tusen glimtar i ögonen.
Resten av nya cd:n kommer att vara en blandning av allt möjligt, precis som den framgångsrika debuten för BAO.
Om man nu kan tala om debut med de musikanterna.
Innan Jamie Cullum gjorde den mycket bra "Twentysometing" gav han ut "Pointless nostalgic". Fina tolkningar av evigt gröna sånger och han har själv skrivit titellåten och "I want to be a popstar". Finns ute i England.
Hon kallas A girl called Eddy men heter egentligen Erin Moran, och det jag hört av hennes debut-cd tyder på en av årets bästa nykomlingar. Bra röst, starka låtar. Från New York via England.
Får vi se henne på en scen nära oss snart?