Hjalmars revy är full av poänglöst gnäll
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-10-08
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
"R.E.A" är roligast.
Mat-Tina vanligaste parodioffret.
Och "Victor/Victoria" är maffigast sång- och dansunderhållning.
Scenhösten har blåst igång.
Det finns fortfarande en del premiärer kvar på privatteatrar och i musikalvärlden. På fredag är det "Änglar med glorian på sné" i Malmö. "Bubbel trubbel", en ny version av "Gröna hissen", har försenats och öppnar nu 17 oktober på Maxim i Stockholm. Samma dag är det "Sound of music" i Göteborg med Johan Rabaeus och Linda Söderholm.
Tv-humoristerna "HippHipp!" har scenpremiär i Lund 24 oktober och den 25 oktober är det årets Thomas Petersson i Halmstad, "Var är Zlatan?".
Men redan halvvägs in i säsongen syns en del utropstecken.
Av revyerna är det "R.E.A" som är Sverigebäst hittills. De lyckas fortsätta förnya och förarga. Medan Lasse Berghagens blandning på China i Stockholm är mer ojämn, men räddas av Sissela Kyle och Helen Sjöholm.
Fast det är kul att Loa Falkman gör en Lasse Anrell-imitation. En sorts parodi på "Sikta mot stjärnorna" där Falkman sitter som sur jurymedlem och tycker allt är "skitdåligt".
Annars verkar Thorsten Flinck och "Mat"- Tina vara populärast att härma på revyscenerna i år. Båda dyker upp i "Hjalmars revychock", höstens mest gammaldags. Hjalmar-figuren själv verkar gå kvar i 1950-talet och har några riktigt mossiga iakttagelser. Bland annat ett poänglöst gnäll om att det syns för många homosexuella nu för tiden.
Örebroarna kanske kan skicka Hjalmar på buss-teater till Stockholm så han får se "Victor/Victoria"? Det är en mycket underhållande musikal om manligt och kvinnligt med väl valda artister. Fnissigt, men den visar också att många olika människor har många olika sätt att bli kära. Inte bara i gay Paris. Säkert även i Närke.
Anders Aldgård som regisserar har skrivit fina svenska texter. Musikalens brist är melodierna, men det finns några minnesvärda bitar, som när Jan Malmsjö sjunger "Mitt liv".
Musiken är också ett problem med "Stars", en sorts svensk originalmusikal.
I botten finns den gamla pjäsen som blev filmen "Att vara eller inte vara". När den kom 1942 visste man inte omfattningen av vad tyskarna gjorde. Att förlöjliga Hitler var en del i krigspropagandan. Nu vet vi mer. Att då göra tramsiga sångnummer med Gestapo-ledare är en svår balansgång. För svår för musikalmakarna på Göta Lejon.
Att "Stars" misslyckas bör inte stoppa en svensk uppsättning av "Det våras för Hitler"/"The producers". Där är själva poängen att musikalen ska vara världens sämsta. Och de andra sång- och dansnumren som Mel Brooks skapat för scenen är av en annan kaliber.
Den vill vi gärna se i Sverige.