Patrik Lundberg: ”Mamma offrade sina drömmar”

Hans mamma offrade allt för sina barn, men gick långsamt under av stress och fattigdom. I boken "Fjärilsvägen" skriver journalisten Patrik Lundberg om en barndom som var rik på kärlek – men som också präglades av det svenska klassamhället.

Journalisten och författaren Patrik Lundberg minns när han insåg att folk äter lunch på jobbet. Som 15-åring fick han jobb som vaktmästare på en brandstation i Sölvesborg, där de anställda till hans förvåning tog fram lunchlådor. Det gjorde aldrig hans mamma.

– Hon drog in på den kostnaden, säger Patrik Lundberg när vi möts i hans arbetslokal på Södermalm i Stockholm.

Hans mamma, Birgitta Lundberg, köpte sällan kläder, reste inte och gick nästan aldrig ut på lokal. Sina guldsmycken sålde hon – allt för att kunna spendera pengarna på sina barn. Vid 67 års ålder gick hon bort, nedsliten till kropp och själ, och i en artikel förra året skrev Patrik Lundberg en känslosam artikel där han undrade: "Vem dödade min mor?"

– Jag har aldrig fått så många reaktioner på en text, och det var ändå en kulturessä på 12 000 tecken. Men den triggade något i människor och för första gången någonsin i min lilla karriär fick jag inte ett enda hatmejl, säger han.

Inte råd

Numera är Patrik Lundberg en framgångsrik krönikör och författare. Men i "Fjärilsvägen" berättar han om en uppväxt långt från maktens och kulturens centrum. Hans resa startade i Sydkorea, och därifrån kom han som adopterad till Fjärilsvägen i Sölvesborg. Från början levde familjen den svenska drömmen med två barn, Volvo och villa av mexitegel.

Men föräldrarna skiljde sig, och på 1990-talet blev det finanskris.

– Efter skilsmässan var termen ”vi har inte råd” normal. Men jag kände mig inte utanför eftersom det fanns så många i min omgivning som hade begränsade medel, säger han.

Kärlek fanns det däremot i överflöd, från mamma och morföräldrar, en del av "den skötsamma arbetarklassen". Men slitet för att få vardagen att gå ihop tärde. Patrik Lundberg konstaterar att när hans mamma föddes var skillnaden i förväntad medellivslängd mellan lågutbildade och högutbildade kvinnor mindre, men för varje år som gick växte gapet.

– Allt började på 90-talet när mamma flera gånger brände ut sig på grund av den stress som det innebar att inte ha några pengar – och vara ensamstående med två barn. För att ett barn ska kunna göra en klassresa måste någon ofta bli kvar på perrongen, säger han och lägger till:

– Mamma offrade sina drömmar för att jag skulle uppnå mina.

Kvinnohistoria en ögonöppnare

Själv arbetade Patrik Lundberg hårt för att ta sig in i journalistyrket, samtidigt som han och hans mammas kontakt försämrades. Hon hamnade också i en destruktiv relation utan möjlighet att slå sig fri.

– Jag har levt med dåligt samvete i säkert 15 år. För varje klasskod jag knäckte eller extra tusenlapp jag tjänade, för varje språk jag lärde mig, så drevs jag ett steg längre bort från mamma. Det blir ofrånkomligen så när man gör en klassresa. Till slut hade vi inte så mycket att prata om annat än gamla tider och vad det var för väder, säger han.

Men drivet att studera fick han från sin mamma och mormor. Av en slump blev det en kurs i genusvetenskap han först läste på universitetet – och kvinnohistoria blev en ögonöppnare.

– Jag förstod att kvinnor konsekvent har skrivits bort ur historien, och att deras erfarenheter, yrken och känslomässiga arbete aldrig har värderats så som det borde värderas, säger han, och förundras över en ny trend, där unga kvinnor i städerna plötsligt vurmar för ett nytt hemmafruideal.

– Jag upplever att det är unga kvinnor som kommer från en övre medelklass och inte vet vad som kan hända, eller som själva har ett skyddsnät. Min mamma sade alltid till min lillasyster: ”Du får aldrig göra dig ekonomiskt beroende av en man, gör inte samma misstag som jag gjorde.”

Känner sig bonnig

I dag har Patrik Lundberg en enorm plattform för att nå ut, men han minns fortfarande känslan av att ha långt till makten. I barndomen var det en stor händelse bara en familj från Sölvesborg vann en bil i "Bingolotto" på TV4.

– Jag ringde alla jag känner och sade ”såg ni, de pratar om Sölvesborg”. Så kändes det att växa upp på ett ställe som då var en blind fläck – men som numera inte är det.

I dag har Sverigedemokraterna satt hans gamla hemstad på kartan, och han tillhör själv en medieelit som många av hans barndomsvänner kritiserar. Samtidigt känner han sig som en "bonnig Forrest Gump" bland kultureliten i Stockholm. Han skriver om en politisk verklighet fjärran från många journalisters värld. Reportagen från Sölvesborg tycker han ofta liknar de "endagssafarier" till förorten som ska visa hur hemskt allt är.

Men de missar det intressanta.

– När medierna har åkt till Sölvesborg har man mest frågat varför SD är så stora men ingen frågar moderaterna, Kristdemokraterna och lokalpartiet som har valt att ge makten till SD något. Det är det som är politiskt intressant. Och det är det som kanske håller på att hända i hela Sverige.