Filmrecensioner ger bara halva sanningar
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-04-11
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Nej, jag ska inte berätta för mycket om ”Million dollar baby”.
Men ibland är det svårt att hålla tyst. Hur mycket ska man avslöja som kritiker? Vi kanske borde ha två sorters recensioner - en före och en efter.
”Million dollar baby” blir en starkare upplevelse om man inte vet för mycket i förväg.
När jag såg den visste jag bara vilka som var med och att filmen handlade om boxning.
De flesta recensioner har också valt att inte säga för mycket.
Jag läser inga recensioner innan jag sett en film och skrivit om den, bland annat av rädsla för att få veta för mycket.
Jag undviker själv att avslöja för mycket av handlingen när jag skriver om en film. Samtidigt gör det naturligtvis att många recensioner riskerar att bli halva sanningar.
Ett begåvat slut kan göra en film till mästerverk, ett dåligt slut kan förstöra. När man väljer att inte resonera kring viktiga händelser i intrigen blir inte allt sagt.
Lösningen är kanske att ha två recensioner. En för den som inte sett filmen, en annan för dem som sett den.
Strax avslöjar jag viktiga händelser i några filmer, så den som inte sett ”Tala med henne” eller ”15 minutes” kan blunda under de närmaste raderna.
I Pedro Almodovars ”Tala med henne” ligger två kvinnor i koma. Den ena får besök av en gammal kärlek med dåligt samvete, den andra sköts om av en vårdare som var besatt av den unga redan innan en trafikolycka gjorde henne till patient.
Nu är han beskyddande mot den maktlösa kvinnan. Senare har han sex med den medvetslösa kvinnan, en våldtäkt som resulterar i att hon blir gravid.
Detta i sin tur gör att hon vaknar upp ur koman, trots allt vad läkarna sagt. Vårdaren som begick övergreppet hamnar i fängelse. Ironin är att hans brott gjorde att hon blev frisk, ett diskussionsämne från den provokative melodramatikern Pedro Almodovar.
Men att avslöja allt detta i en recension, som de flesta läser innan de sett filmen, vore synd.
Precis som andra delen av ”Million dollar baby” tål att pratas om. När vi alla sett den.
Robert De Niro har en huvudroll i polisfilmen ”15 minutes”, om ett par östeuropéer i New York som begår brott och söker berömmelse. Filmen överraskar genom att plötsligt ta död på De Niros rollfigur.
Intressant, men synd att avslöja.
Visst blir ”Sjätte sinnet” en mycket bättre film av poängen i slutet, som överraskade de flesta och förklarar vad vi just varit med om.
Intrig är inte allt. Bra filmer tål att ses flera gånger, och man dras med trots att man vet vad som händer.
Vi får se om det är fallet med nästa Star Wars, ”Mörkrets hämnd”. Det finns redan en stor rikt illustrerad bok ute, ”The making of Star wars Revenge of the sith” där man kan få reda på en hel del om vad som händer. Som att en 10-årig Han Solo dyker upp.
Och...
Nej. Jag säger inget.