Henrik Dorsin, jag älskar dig men ...
Jag avgudar dig, Henrik Dorsin.
Jag skulle rent av vilja påstå att jag älskar dig, Henrik Dorsin.
Men alltså.
Henrik Dorsin och jag har skådespelat mot varandra. Det ni.
”Min bror Frank” hette sketcherna som sändes hösten 2006 i säsong 2 av min lilla talkshow ”Studio Virtanen” på TV8.
Man kan kalla det internhumor, så smal att den inte ens är listad på Henrik Dorsins Wikipedia-sida – trots att det givetvis var hans stora genombrott som skådespelare.
Ja, jag skojar. Men Dorsin spelade verkligen min påhittade bror som kom med tåget från Motala och ville bli hipster i Stockholms mediagegga.
Frank Virtanen påminde om Hardy Nilsson, Jonas Indes karaktär i Killinggängets ”Percy Tårar”, han som sa ”tung Motala-hype”, med den avgörande skillnaden att Frank bara låtsades vara popnörd för att bli ball.
Frank var också utrustad med en osviklig förmåga att vara dumdryg och olidligt pretentiös. Jag, Niklas Eriksson, Martin Akander, Aino Bragman och Petter Sundsten skrev svaga manus som Henrik Dorsin lyfte.
Allt var lågbudget, varje sketch spelades in på någon timme och klipptes på ett par.
Vi tyckte det var skitkul, liksom säkert 100 av våra tittare också, kanske rent av 120, de som begrep de minimala referenserna.
Men ibland var det rätt bred humor också. Frank pratade fantastiskt grov östgötska och letade ”heta stassar” på Stadsmissionen, gick upp i limningen när han råkade träffa Tomas Andersson-Wij på skivaffären Pet Sounds, havererade en dejt (”det här ska bli gött i kuken!”) med Josefin Crafoord, förnärmade Robert Aschberg när han skulle sälja in tv-idéer, häcklade gatumusikanter och blev utkastad från Aftonbladets kulturredaktion.
Studio Virtanen-gänget såg att Henrik Dorsin skulle bli något stort. Det gjorde inte Jan-Olov Andersson som sågade sketcherna grundligt i en tv-spalt.
Det slutade, efter sidådär 13 sketcher, med att Frank slokörad åkte hem till Motala till tonerna av Gladys Knight and the Pips ”Midnight train to Georgia”.
Åtminstone är det såhär jag minns det, kanske är detaljerna fel. ”Min bror Frank” finns inte ens på Youtube. Men jag minns att jag avgudade Henrik Dorsin redan då. Både som älskvärd person och som orädd komiker.
Sedan dök han upp som ”Tingeling”-mannen i Melodifestivalen, som frontman i Grotescogänget och som den underbart hopplöse grannen Ove Sundberg i ”Solsidan”.
Dorsin var ständigt lysande.
Därpå träffades vi igen för något år sedan, jag gjorde en intervju som blev helrolig eftersom han bjöd så friskt på sig själv hemma i lägenheten på Kungsholmen.
Som en av mycket få kändisar vågade han svara ärligt på min infantila standardfråga: ”Hur är du att älska med?” Dorsins svar:
– Jag har den här ovanan att kunna se mig själv utifrån. Helt plötsligt sitter man bredvid och tittar på. Man får en bild av sig själv och tänker: ”Men det här är ju inte jag”. Och när man har sex kan man ju inte tänka så. Man ska vara ett djur, det ska köttas! svarade Henrik.
Haha.
Visst ska det köttas, Henrik. Underbara Henrik. Jag älskar dig.
Med allt detta sagt.
Herregud så skittråkig ”Kontoret” var.