Folk väljer bra filmer – oavsett stjärnorna
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-08-18
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Vill du se en stjärna?
Nej.
Inte på bio i alla fall. Hollywood har en övertro på publikens lust att se vissa skådespelare.
Från USA rapporteras om jakten på nya filmstjärnor, som ska ersätta dem som närmar sig 50.
Men det är inte nya filmstjärnor de behöver. Det är bra manus. Filmmakare som kan skapa sevärda historier.
Amerikanarna älskar att mäta och tävla och redovisa siffror och listor.
Det finns en trevlig öppenhet kring detta, som gör att vi till exempel får veta allting om hur många som går på bio även i Sverige.
Men hur man tolkar siffror är en annan sak.
I Hollywood finns till exempel en övertro på filmstjärnor.
Att folk går och ser en film bara för att Tom Cruise eller Julia Roberts är med i den.
Nej.
Folk går och ser en film för att de tror att den ska vara sevärd. De flesta bryr sig inte om vem som är med i den.
Visst kan det fungera så att publiken märker att om Tom Cruise är med i en film så är det en större chans att den är sevärd än om Steven Seagal har huvudrollen.
Eftersom en del skådespelare har bra smak och gör kloka val. Som en annan Tom, Hanks. Han har haft en mycket stark svit filmer i mer än tio år.
Men det betyder inte att folk automatiskt går och ser allt de gör. Om Julia Roberts och regissören Steven Soderbergh samarbetar i "Erin Brockovich" och "Oceans 11" lockar det många - för att det är bra filmer. Men om Soderbergh och Roberts gör "Full frontal" går i stort sett ingen och tittar.
Folk väljer oavsett vem som är med.
Det var till exempel fallet med "Sagan om ringen", där Peter Jackson ansträngde sig för att välja bra skådespelare snarare än filmstjärnor. En annan sak är att flera av skådespelarna blivit älskade tack vare de filmerna.
Men igen.
Att många älskar Viggo Mortensen som Aragorn betyder inte att de går när han har huvudrollen i "Hidalgo".
Hollywood vill gärna att det ska finnas recept på succéfilmer. Enklast för dem vore förstås om man sätter en stjärna i huvudrollen - och vips så kommer en massa miljoner och tittar.
Men det funkar inte så.
Sylvester Stallone berättade att han blivit het igen i Hollywood eftersom han var med i barnsuccén "Spy-kids 3-D". Ingen vettig människa kan väl tro att ungarna som gillade 3 D-effekterna och äventyret inne i ett tv-spel gjorde det för Stallones skull.
Flera färska biosuccéer visar att det är inte förutsägbar formel utan engagemang som ger framgång. "The passion of the Christ" och "Fahrenheit 9/11" är den sortens filmer som borde vara omöjliga enligt Hollywoods övertro på stjärnor och mallar. Men de lyckas för att de är gjorda av någon som vill berätta något.
Det är inte så enkelt som att folk vill se vissa stjärnor.
Det går inte att i förväg bestämma vad som funkar. Varje år släpps sånt de trodde var säkra kommersiella kort och floppar. Och det som verkade svårsålt blir stora succéer.
Gott så.