Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

In i studion med dig Norah, vi vill ha mer

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-09-17

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

"Come away with me" sjöng Norah Jones och vi följde henne.

Nu vill vi ha mer.

Men Norahs nya dröjer. I stället får vi enstaka sånger på massa gästspel.

För 18 månader sedan kom Norah Jones debut-cd "Come away with me". Jag började genast tjata i spalterna om hur bra den är och efter några månader hade mycket riktigt stora delar av mänskligheten lyssnat. Norah Jones blev en bästsäljare, inte bara i Sverige. Skivan har sålt 15 miljoner exemplar runt världen. Vann åtta amerikanska Grammies.

Men nu har vi hört den skivan. Kan den utantill. Vi Norah-missbrukare vill ha mer.

Och det har kommit några skvättar för att hålla passionen glödande. En låt i taget.

Vi svårt beroende kastade redan förra året oss över Dirty Dozen Brass Bands cd "Medicated magic", där Norah gästsjunger på "Ruler of my heart".

Den, och tre andra spår, finns nu med som extra-cd på en bonus-utgåva av "Come away with me". Bland annat gör hon Bob Dylans "I"ll be your baby tonight".

Men vi ville ha mer.

Och flera smulor kastades åt vårt håll.

Innan hon slog igenom sjöng Norah Jones några låtar med Peter Malick Group, och Malick är inte dummare än att han släppte ut den i somras när Norah-saknaden var som svårast.

Det är bara sex låtar, och inte lika bra som hennes eget, men här finns ändå två utropstecken som gör den värd att skaffa. "New York city" är en snygg hatkärleksförklaring, och hennes version av Dylans "Heart of mine" är älskvärd.

Men det där väckte ju bara aptiten på mer äkta Norah Jones.

Och det kom. En låt i taget.

Hon gästar på gitarristen Adam Levys cd "Get your glow on". Alldeles färsk är Jesse Harris "The secret sun", där Norah medsjunger på "What makes you". Harris skrev fem låtar på "Come away with me", bland annat "Don"t know why". Harris är bra.

På hyllningsskivan till Waylon Jennings, "Lonesome, on"ry and mean", sjunger Norah Jones "Wurlitzer price (I don"t want to get over you)" alldeles oemotståndligt.

Hon har en fascinerande förmåga att ta vad som helst, country, jazz, blues, visa, och göra det till sitt. Hon har nyligen gjort pianojazzkonserter i USA, men mest verkar hon ägna sig åt att hylla countrystjärnor. Hon sjunger "Why can"t he be you" på "Remembering Patsy Cline" och "The grass is blue" på Dolly Parton-hyllningen "Just because I am a woman" i oktober.

Men vi vill ha mer. Det räcker inte med en glimt av Norah live i romantiska komedin "Two weeks notice" med Hugh Grant och Sandra Bullock.

In i studion, Norah. Och kom snart ut igen.

Orsaker till extas

Jens Peterson