Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Leopold

Som kungligheter för Nordamerika

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-09-18

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

TORONTO. Mini har flugit in från politikerträsket i DC och gör stora ögon på In Styles kändisfest.

Med en blandning av beundran och avundsjuka i rösten säger han:

– Fan, man skulle vara Hollywoodstjärna. Fattar du vad lätt det skulle vara.

Han pekar på de unga, vackra skönheterna som paraderar framför skådespelaren Colin Firths bås.

Britten från ”Bridget Jones dagbok” sitter tillsammans med sin italienska men verkar inte tycka att situationen blir besvärlig. Leende nickar han mot tjejerna.

I restaurangdelen av Windsor Arms Hotel håller Miramax-grundaren Harvey Weinstein hov. Med skrynklig kostym, glest skäggstubb och tunt hår kan han knappast sägas matcha Firths yttre.

Men det avskräcker inte hans entourage – tre kurviga persiskor i häpnadsväckande kortkorta kjolar och tajta toppar. Deras tindrande ögon är fastlåsta på den korpulente filmmogulen.

Mini tar en stadig vodka cranberry och skakar på huvudet som om allt vore en enda sammansvärjning.

På uteserveringen står Keanu Reeves under ett träd och röker.

Han har rest till filmfestivalen med ”The private lives of Pippa Lee” och ett gäng tjejer från olika delar av Kanada verkar ha rest hit för att träffa honom.

En av dem är så ivrig att ta sig fram till den gamle ”Matrix”-hjälten att hon river ner två stolar.

– Keanu! Keanu, ropar hon.

Reeves, som har tjockt, vildvuxet skägg och lika svart hår som räcker honom långt ner i ansiktet, tittar förläget i marken.

På tröskeln till uteserveringen pratar två biffar i gråa kostymer och hörsnäckor mot handlederna. Samtidigt överblickar de situationen med allvarlig uppsyn.

– We got it. Sure, säger den ene av dem.

På vägen tillbaka till balsalen stöter vi på Nicolas Cage, Patricia Clarkson och Anthony LaPaglia.

Men det är Clive Owen som väcker mest uppmärksamhet när han försöker ta sig från den marmorbelagda hallentrén till bufféborden under kristallkronorna.

Skådespelaren fyrar belåtet av det ena playboyleendet efter det andra när både kvinnliga gäster och servitörer trängs för att göra honom till lags.

Mini, vars ögonvitor nästan är lika röda som cranberryn, tycks ha kommit till någon slags insikt.

– Otroligt, mumlar han, mer förvånad än butter.

– De här stjärnorna är som Nordamerikas kungligheter.

Jag undrar om han inser hur rätt han har.