Tone Sekelius: Vill visa en annan sida

Sprakande scenshow eller avskalat nummer? När Tone Sekelius inleder årets upplaga av Melodifestivalen är det med dansare i en utmanande koreografi – medan Loulou Lamotte i stället är helt ensam på scenen.

– – Det var dansen som jag hade mest panik över, säger Tone Sekelius.

Efter första repetitionen inför deltävlingen i Göteborg har Tone Sekelius en lista på saker hon vill ändra på i sitt nummer: allt från färgen på läppstiftet till ljussättningen.

– Det känns lite för mörkt, lite för svårt. Vi måste ha mer färg och mer ljus så att det blir lättare att ta till sig. Jag vill ha lite attityd, men jag vill inte att någon ska bli avskräckt, säger hon.

Bidraget ”Rythm of my show” skiljer sig från förra årets ”My way” som tog Tone Sekelius hela vägen till finalplats. Då framförde hon ett starkt budskap i en svepande lång klänning, nästan helt ensam på scen.

Nu backas hon upp av en hel grupp dansare i ett nummer som artisten själv beskriver som ”en skön partylåt” som ska ingjuta självförtroende.

Lamotte skalar ner

Loulou Lamotte väljer däremot att skala ned och av. Inga dansare, ingen avancerad koreografi – och för första gången utan sina kollegor i The Mamas.

– Hade jag själv dansat hade jag nog velat ha dansare men nu ville jag ha det mer avskalat. Det hade också varit lite knäppt om jag hade två körtjejer mig på scenen, för då hade det varit som att jag bytt ut The Mamas mot två andra personer.

Numera är hon en riktig veteran i sammanhanget, då hon både medverkat till John Lundviks seger med ”Too late for love” och med The Mamas tagit hem hela rasket med låten ”Move”. Trion snuvades dock på deltagandet i Eurovision Song Contest eftersom pandemin och restriktioner gjorde att tävlingen ställdes in 2020.

– Att få representera Sverige i Eurovision är ju en dröm men jag är inte bitter nu. Det fanns ju ingen att bli arg på, det var ju en pandemi.

TT: Har du siktet inställt på Eurovision den här gången?

– Det är klart man har vinnarskalle och verkligen vill vinna. Samtidigt vet jag att det är 25 år sedan en svensk låt vann så chansen är inte jättestor. Jag tror att vi svenskar gillar att anpassa oss så att alla ska förstå. I andra länder är folk mer patriotiska och vill sjunga på sitt eget språk

Bidraget ”Inga sorger” sjunger Loulou Lamotte alltså på svenska, till och med skånska. Låten beskriver hon som en ”popschlager”.

– Egentligen skrev vi den inte för att tävla med. Jag och Jonas Thander skrev den och min höstsingel “Miljonär” samtidigt och kände att ”den här kanske kan passa i Melodifestivalen”. Det var ett bra val att skicka in den, konstaterar hon.

Mer sensuellt

Det är inte bara Loulou Lamotte som visar en ny sida av sitt artisteri, det gör även Tone Sekelius. Den nya sidan är sexigare och låten mer av en klubbhit än schlager.

– Den här sidan har alltid funnits hos mig, jag har bara inte vågat agera på den offentligt. Men nu känner jag mig väldigt bekväm i mig själv och vill ta mig an både något mer sensuellt, mer dans och hela paketet.

Just kombinationen av sång och koreografi har varit det svåraste att få till.

– Jag har repat väldigt mycket dans. Det har tagit sin tid men nu känner jag att numret börjar landa på sin plats.

Med en finalplats i bagaget från förra året, då Tone Sekelius dessutom blev historisk som den första transpersonen som deltog i Melodifestivalen, är pressen högre.

– Sist ställde jag mig på scenen och det kunde gå hur som helst, för ingen visste vad de skulle förvänta sig. Nu så tror jag att folk förväntar sig en viss typ av låt, leverans och en viss placering i tävlingen, säger hon.