’Saknar jag vin? Så klart!’

Magnus Sundholm

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2016-03-26

Jag är ingen större fan av Hollywoodkändisar.

Många är självupptagna, lättstötta och lider inte sällan av uppblåsta egon.

Men det finns undantag, som Zach Galifianakis.

Ni känner komikern bäst som den galne tjockisen Alan Garner i ”Baksmällan”.

I dag är magkulan borta och ­hela han har tappat minst ett par storlekar.

– Jag har skiljt mig från vin, ­säger Zach Galifianakis, 46, som delförklaring till den nya looken när vi träffas i West Hollywood.

– Vin och jag skiljdes för några år sedan. Vi hade en mycket ­underbar kärlek i många, många år (skratt). Men sen var vi tvungna att dela på oss.

Han funderar kort.

– Nu har inte vi inte setts på runt fyra år. Jag har skurit av all kontakt med alkohol.

På frågan om han saknar det, svarar han utan att tveka:

– Självklart. Vi är ju bara ­människor.

Sen gömmer han ansiktet i händerna och mumlar genom fingrarna med spelad smärta:

– Herregud, ge mig lite kokain.

Hans rättframma jargong är lika uppfriskande som ovanlig i Hollywood.

Ord andra inte ens vågar ta i sin mun levererar han på löpande band.

Det är ingen tillfällighet.

Allt är så utslätat i den här ­staden. Ta bara tv-intervjuer. De ska alltid vara på antingen det ena eller det andra sättet. Det finns ingen ärlighet. Ibland måste det skinande skitsnacket smutsas ner.

Galifianakis är på plats för att lansera ”Baskets”, den Louis CK-skapade serien om en man som drömmer om att bli en fransk clown.

Det enda hans rollfigur Chip Baskets har gemensamt med Alan Garner är det vildvuxna skägget.

– Det rakar jag bara bort när jag inte jobbar. Då är det nästan ingen som känner igen mig.

Det visar sig att vi tycker ­ungefär likadant om kändis­kulturen och USA:s tradition att upphöja celebriteter till kungligheter.

– Det finns ingen kultur inom kändisbranschen säger han.

– Skälet till att jag gör narr av den här branschen beror på ­kändisskap. Jag har försökt sätta upp varningsskyltar om det.

Men Galifianakis ser effekterna som mycket värre än bara trista intervjuer.

– På grund av hur vi avgudar kändisar och hur stor vikt samhället fäster vid dem, är vi på väg att få en viss person som ska leda vårt land de närmaste fyra åren.

Hot or not

Ethan Hawke som jazztrumpetaren Chet Baker i ”Born to be blue”. Filmpriser here we come.

Den Sverigeaktuella tv-serien ”The path” blir bara bättre.

”Batman v Superman”. För lång, för ­dyster, för kaotisk.