Internet lika ute som ett rosévin
Fredrik Virtanen om sin syn på nöjesvärlden – varje måndag
”Internet är som MTV. MTV var också hippt en gång och så plötsligt blev det passé. Internet är helt över”, säger popstjärnan Prince.
Han har rätt. Internet är lika ohippt som rosévin.
Princes uttalande fick en hel internetvärld att rynka på barnnäsorna förra veckan.
Funkpopmästaren har blivit gammal, 52 år för faaan, han vet inte vad han snackar om, häng med, farfar!
Det var de snälla orden; alla kan föreställa sig den vanliga värdelösa idiottonen bland de mest högljudda halvtrollen på nätet.
Visst är det lätt att argumentera mot Prince i en värld där alla är uppkopplade och 34 procent av amerikanska unga kvinnor går till sin Facebooksida innan de ens besöker badrummet på morgonen.
Det kan se ut som att internet är ett oomkullrunkeligt modernt faktum.
Ändå har Prince rätt. Och inte bara om digital musikdistribution – vilket var vad han i huvudsak talade om i Daily Mirror-intervjun inför skivsläppet (på cd, distribuerad av tidningar) av ”20Ten” – som har sänkt musikens status och magi avsevärt.
Så mycket vackrare, djupare och mer poetisk en vinylskiva var än Itunes, Spotify och fildelning (bland upphovsmän känt som ”stöld”).
Gratis har alltid varit, och kommer alltid att vara, priset för skit.
Bortsett från att Prince med åldermannens visdom vet att inget varar för evigt även om vi ofta tror det – vänta tills internet går 1 000 gånger fortare, vår kommunikation i dag kommer att påminna om en skrotfärdig Volvo 740 – så har den coole popkatten rätt även ur livsstilsaspekt.
En hipster 2010 vägrar befatta sig med internet mer än som möjligtvis kartläsare eller dataspel.
Internet är numera en folkrörelse – internet är folket, internet är våra liv – och därmed är det självklart att samhällets spjutspetsar redan stängt ner sina twitterkonton och för länge sedan slutat med töntigt bloggande.
Sociala medier är som rosévin. 2004 var rosé för finsmakare, i sommar är det i varje svenssonmagsäck. Vilket är själva definitionen av passé.
Att medverka i den extremistdemokrati som är nätet, där alla ska prutta ut en åsikt utan kunskap eller espri, är meningslöst. Tjatter får man nog av på teve och i radio.
Den snobbiga, vettiga, upphöjda människan nöjer sig – och lever väl – med att ha en gammeldags telefon och möjligtvis ett rostigt mejlkonto, och ägnar livets tid åt gamla godingar som böcker, tidningar, surdeg och kalvdans. Och framför allt: verkligt umgänge, IRL.
Som bryggeriet Spendrup säger i en ny reklam: ”Det är svårt att dela en öl på Facebook”. Så sant.
Allt annat är lätt att dela på nätet. Och det som är lätt att få är inte mycket värt. Och allt som är gratis är skit.