Fredrik Virtanen: Drömsjälen är välpolerat blank, utan inslag av svärta eller påfallande dysterhet. Bara käckma och banalitet
önskar hoffmaestro-sinne Laila Bagges själ vill Fredrik Virtanen lägga beslag på för eget bruk.
Tänk om man fick hyra själar.
Jag väljer en själ från ”Idol” på TV4 – blank, banal, sorglös och hoffmaestro.
Inte en dyster Paul Giamatti-själ.
– Du har en ljus och vacker själ.
Va?
– Din själ är vacker och ljus.
Jag vaknade ur tankar och Vampire Weekends fina ”White sky” i öronen när tunnelbanevagnen passerade Slussen mot Gamla stan.
Pratar den där kvinnan med mig?
Det gjorde hon.
Paul Giamatti.
Några dagar senare såg jag den ett år gamla filmen ”Cold souls” på tv.
Jag älskar Paul Giamatti, fortfarande; man måste ha förståelse för hur svårt det varit att bibehålla perfektion efter den råa komiken i ”American splendor” och trivselmästerverket ”Sideways”.
Där klev Giamatti upp på en ny nivå, för stor för indie men ännu för liten för Hollywood. Han blev en anständig birollsman till Russell Crowe i ”Cinderella man” och gjorde huvudrollen i miniserien ”John Adams” på tv. I övrigt var det svårt att älska Paul Giamatti efter 2004. Men jag älskar Paul Giamatti.
Och jag älskar ”Cold souls”.
Inte för att filmen är perfekt men Paul Giamatti är perfekt och idén är perfekt. Inspirerad av Franz Kafkas absurda självkänsla handlar den om Paul Giamatti som spelar sig själv medan han repeterar Tjechovs klassiska pjäs ”Onkel Vanja” på en scen i New York.
Giamatti har ångest, klarar inte rollen. I tidskriften New Yorker läser han om ett företag som specialiserar sig på att avlägsna människors själar. Han går dit och slipper sin känsliga själ. Åtminstone 95 procent av den. Själen visar sig för övrigt se ut som en kikärta.
Själlösheten fungerar inte. Utan själ mår Giamatti bra men utslätat och han saknar ett viktigt instrument för att kunna skådespela. Han ber om sin själ tillbaka men dessvärre är den uthyrd, rent av försvunnen, och han får låna en rysk poets själ som han tycker är ”alldeles för stor för mig”. Sedan spårar filmen ur i en trist indieaktion-jakt på själen, synd på en så formidabel idé men ändå.
Tänk att om man kunde få hyra andras själar?
Så ypperligt spännande.
Jag har grubblat mycket och kommit fram till att jag skulle vilja ha ”Idol”-figurerna Peter Jihdes, Andreas Carlssons eller Laila Bagges själar. Inte Anders Bagges, den verkar gedigen och tung.
Drömsjälen är välpolerat blank, utan inslag av svärta eller påfallande dysterhet. Bara käckma och banalitet. Ingen tung skit, ingen Norén‚ Lundell eller ens Sandelin. En ”Förkvälls”-själ ska det vara, en TV4-själ. Det önskar jag er alla. Själar som är hoffmaestro, det vore väl behagligt?
För min själ är inte alls ljus, som kvinnan på t-banetåget sa. Min själ är gråare än ett decemberregn och påminner till utseendet om en moussaka.
Hon sa så hon sa för att hon ville ha mynt och det fick hon.
