Jag förförs av alla löften i LA
Den här stan ändå.
Sent om kvällen.
När man spinner ljudlöst längs en bred, skimrande freeway och Keith Richards nya gnisslar lågt i hyrbilsstereon.
Det finns inget bättre.
Det har varit en lång arbetsdag i Simi Valley, beläget i de förstummande bergen mellan Los Angeles och Santa Barbara, och ögonlocken svider lätt av trötthet.
Men det är ändå med iver och upprymdhet i bröstkorgen jag styr upp den tyst brummande hyr-chevan på CA 118, för redan den nyasfalterade, böljande vägen är förförisk att köra på.
Sedan blir det ännu bättre för så småningom viker vi in på tolvfiliga Interstate 5 och därefter mot Hollywood Freeway och ljusen från La La Land börjar lysa upp kvällshimlen.
Jag har två kollegor från New York med mig och borde väl egentligen ägna dem mer uppmärksamhet, särskilt som den ena av dem helt optimistiskt trodde att hon skulle hinna med en red-eye tillbaka till östkusten och nu sitter med mobilen och letar febrilt efter hotellrum.
Men jag försjunker långa stunder i tyst andakt, som förhäxad av upplevelsen. Av den skimrande körbanans sexiga vidd och väldighet. Av det klonkande ljudet i däcken bär jag byter fil och kör över de små piggarna i de självlysande vägmarkeringarna. Av den oändliga floden av röda baklyktor framför oss. Av palmer och bensinmackar och jättelika billboards som svischar förbi i vägrenen. Av löftet som är inbyggt i skenet från drömfabriken där framme. Av den fåniga men sanna Ryan-Gosling-i-Drive-känslan.
Satellitradion - som det är för synd att ni inte fått nån i Sverige; XM Sirius hör till de 3 000 bästa sakerna i USA - är inställd på Springsteen-kanalen och det är förstås ingen emot, men när det blir mycket ”High hopes” trycker jag lite på måfå på seek-knappen på ratten och plötsligt gnisslar färsk Keith Richards på låg volym i högtalarna.
Efter en kort stint på hårt trafikerade 101:an glider vi ner på Highland Avenue, passerar Hollwyood Bowl, där det kvällen till ära har varit något som heter ”ABBA the concert”, och är plötsligt mitt i förväntningarna - blinkande, tjutande, elektriska.
Till sist tar jag till höger på Sunset Boulevard och störtar västerut, förbi de bedagade motellen och de shady barerna, upp mot West Hollywood, och där borta i kurvan reser sig Chateau Marmont majestätiskt i neonglansen.
Hon som försöker få tag i ett ledigt hotellrum tittar upp och utbrister:
- Den här stan ändå.
Just det.
Den här stan ändå.
Orsaker till extas
Hand of god (tv-serie, Amazon)
Ron Perlman stor nog för karriärens rollprestation här.
Bosch (tv-serie, Netflix)
Svenske showrunnern Henrik Bastins djupt LA-färgade epos om förträfflige Michael Connelly-karaktären Harry Bosch är inte dumt det heller.
Lee Child – Make me (roman)
Jack Reacher på rull över den amerikanska kontinenten … det är då han är som bäst.