Cecilia Uddéns sorg efter Elisabeth Ohlsons död
”Saknaden är en avgrund”
Uppdaterad 2024-11-03 10.33 | Publicerad 2024-11-02
Cecilia Uddén sörjer sin döda partner.
I ett inlägg på Instagram riktar hon ett stort tack till Elisabeth Ohlson.
”Rest in power”, skriver hon.
Tidigare i veckan bekräftades det att fotografen och konstnären Elisabeth Ohlson dött efter en tids kamp mot obotlig cancer i magen.
I ett inlägg på Instagram delar Ohlsons partner, journalisten Cecilia Uddén, 64, med sig av sorgen.
”Det har bara gått fyra dagar och jag har redan höghus av bokstäver i munnen, allt jag skulle berätta för dig: det är kallare, snart måste du köpa solrosfrön och mata fåglarna igen, innan koltrasten börjar med sitt märkliga vinterkluckande”, skriver hon och fortsätter:
”Jag skulle berätta att människorna här på jorden har strött så mycket kärlek över ditt minne, över ditt mod, över hur du förändrat Sverige, din konst, ditt sätt att se människan”.
”Döden skilde oss åt”
Uddén riktar inlägget direkt till Ohlson och skriver om flera saker hon skulle vilja berätta för sin kärlek.
”Jag skulle berätta för dig igen och igen om hur mycket jag beundrar dig: allt du lärt mig att se, mitt lilla geni”, skriver hon.
”Jag skulle säga till dig att du är den mest generösa, kärleksfulla och omtänksamma människa jag någonsin mött. Otålig med en ängels tålamod. Modig med en ängels ödmjukhet”.
Hon avslutar texten med att tacka Elisabeth.
”Döden skiljde oss åt. Jag faller ner i svarta hål. Saknaden är en avgrund. Vem ska jag nu rådfråga? Vem ska jag nu berätta för? Vem ska jag nu läsa upp mina radiomanus för? Men jag är så tacksam, så tacksam för den korta tid vi hade tillsammans”.
Aftonbladet har tidigare varit i kontakt med Cecilia Uddén som avböjt att kommentera.
Avslöjade relationen förra året
Det var i november förra året som Sveriges radios Mellanösternkorrespondent Cecilia Uddén avslöjade att hon hittat kärleken i Elisabeth Ohlson.
I ”Min sanning” berättade Ohlson att kärleken uppstod i Kairo.
– Hon kom på mitt vernissage och frågade ”Ska du inte snart hälsa på mig i Kairo?”. Jag var både blyg och lite nervös men jag åkte ner och det sa bara pang samma dag nästan, sa hon då.