"Nosferatu" - en fascinerande film
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2001-11-04
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Skräckfilmen "Nosferatu" kom till Sverige 1922.
Totalförbjuden av censuren.
Det är den fortfarande. Något för "Halloween"?
På video och dvd finns nu i Sverige "Shadow of the vampire", en underhållande skröna om hur "Nosferatu" spelades in.
John Malkovich är regissören Friedrich William Murnau och Willem Dafoe gör skådespelaren Max Schreck, som enligt "Shadow of the vampire" trodde att han var en vampyr på riktigt och skrämde livet ur de andra skådespelarna och teamet.
Se "Shadow of the vampire".
Och sedan blir du säkert sugen på att se originalet, "Nosferatu".
Det är den första vampyrfilmen och den är fortfarande ett fascinerande verk. I dag skulle nog inte censuren totalförbjuda den och jag köpte min brittiska dvd på ett varuhus i Stockholm i våras. Anledningen att den fortfarande inte blivit godkänd för biovisning är väl att ingen frågat.
Stumfilmer är kanske inget för biotoppen, men värda att leta upp för den filmintresserade.
När du sett "Nosferatu" går du förstås vidare och ser fler av Murnaus mästerverk.
Man kan beställa hans "Sista skrattet" ("Last laugh"/"Der letzte mann") på dvd från USA och det är 90 minuters stor filmupplevelse.
"Sista skrattet" kom 1924 och berättas enbart i bilder. Inga textskyltar som förklarar handlingen, utan rent bildberättande. Och vilka bilder!
Många påverkades av Murnaus, och fotografen Karl Freunds, djärva nya sätt att röra kameran.
Emil Jannings spelar en stolt dörrman på ett lyxhotell, med pampig uniform och hög status bland grannarna på den fattiga gården. Men så blir han degraderad till enklare tjänst, tappar självförtroende och stolthet.
Förhoppningsvis är Murnaus geniala "Soluppgång" också på väg till dvd.
Dvd har blivit räddningen för den som vill gå ner sig i filmhistorien. När jag var ung gick jag med i filmklubben på gymnasiet och där kunde man se klassiker som "Möte vid ox-oket" och "Fåglarna". Tack vare föreningen Bio Kontrast visades filmer som annars inte kom på bio i Falkenberg, och när "Harry Munter" visades kom regissören Kjell Grede dit och pratade med oss om filmen efteråt.
I dag kan man i stället höra regissörerna kommentera sitt arbete på ambitiösa dvd.
När jag var yngre visades fler filmklassiker i tv. Nu får man ordna sitt eget cinematek hemma.
Än så länge är det amerikanska utbudet överlägset, men det blir bättre och bättre här i Sverige.
Dvd är både framtiden och filmhistorien.