Stjärnornas vilda natt måste tystas ner
HOLLYWOOD. Det är en sån där jättetillställning med media från hela världen.
The so called stars representeras av den tänkande publikens actionskådis, en före detta tv-stjärna och en något överårig du-kan-snacka-jag-kan-slåss-profil.
Innan evenemanget på flera dagar är över har de blottat sig själva, sina uppdragsgivare och hela den här galna pr-apparaten.
Extremt sällan bor intervjuoffer på samma hotell som intervjuarna.
Nu görs ett undantag.
Det sker med restriktioner. Hotellet och hotellområdet är belagt med fotoförbud. Det heter att Hollywoodfolket ska kunna koppla av mellan uppdragen. Med andra ord – de ska kunna känna sig säkra på att slippa dokumenteras i pinsamma situationer.
Regelbrytare hotas i glasklara instruktioner med utkastning.
Första cocktailpartyt imponerar. Färgglada paraplydrinkar i solnedgången, tropisk hetta, turkosblått vatten och dignande mängder buffémat. Stämningen är försiktig. Medierna nyfikna. Inga stjärnor syns till.
Det kommer att ändras.
Dag två bjuder för somliga på den hetlevrade skådisen med det säregna hakpartiet. Efteråt sägs han ha klagat över att inga paparazzi mött honom på flygplatsen – ett smärtsamt tecken på att karriären är i utförsbacken.
Redan samma kväll hettar det till. Den gamle tv-stjärnan med hippiestämpeln är – som det brukar heta – glad i knäna och hoppar intensivt upp och ner på strandpartyts dansområde.
Innan facklorna brunnit ut raglar han omkring barfota och stöttar sig högljutt på sina nyblivna kompisar.
I baren försöker samtidigt en internationell regissör förhindra sin kanske hälften så gamla partner att gå i golvet efter way too many paraplydrinkar.
På småtimmarna stöter fler än en utsänd på den mörkhårige tänkaren som trott att han och hans flickvän helt inkognito kunde smita ner till stranden för ett passionerat nakendopp.
Totalt sett, inga jordskredsskandaler. Men i varje fall ett händelserikt dygn för den som lever i den tillrättalagda nöjesvärlden.
Ändå sitter arrangören dagen därpå i krismöte.
Det dröjer inte länge förrän de ömsom hotar, ömsom vädjar. Det heter att såna här tillställningar kan bli omöjliga i framtiden om media nu väljer att fokusera på skådisarnas beteende i?stället för deras filmer.
Kort sagt, det vi sett ska inte förmedlas.
För oss i branschen är budskapet lika förväntat som beklagligt.
För vad är det egentligen vi sett – mer än fyra kända personer som visat att inte heller de är mer än människor?