Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Emil, Emilia

Sympatisk Löfven pratar om vanliga männniskor

Publicerad 2012-08-10

Stefan Löfvén.

Inga nyheter eller utspel men väl svar på den viktigaste frågan: vad har Socialdemokraternas nya partiledare för musiksmak?

Stefan Löfven växte upp i en fosterfamilj Sunnersta utanför Örnsköldsvik då biologiska pappan gick bort tidigt och mamman inte kunde ta hand om två barn.

Äldre brodern Ulf fick bo kvar i hemmet i Stockholm. I sitt sommarprogram berättar han om drivkraften som gjorde honom till en framgångsrik fackpamp, och varför han i vintras till slut tackade ja till att bli Socialdemokraternas nya ordförande.
Det fackliga engagemanget förklarar han med en inneboende avsky mot orättvisor, partiledaruppdraget med att om du kräver att något ska bli gjort får du också vara beredd att göra det.
– Ibland är ledarskap också att fatta det där obehagliga beslutet, säger Löfven.

Upplevs som sympatisk

Lyssnaren kan ana att det hänger ihop med barndomen även om Löfven inte gör kopplingen själv: det orättvisa i att vara den som blev bortlämnad, det nödvändiga i att det ändå gjordes.
För den breda allmänheten var dagens sommarprogram kanske det första, samlade mötet med Stefan Löfven, 55. Jag tror att de flesta – oavsett partifärg – upplevde honom som sympatisk och jordnära. Men du behöver inte googla särskilt länge för att upptäcka att nästan allt som sägs har han sagt i andra sammanhang de senaste månaderna.
Löfvéns upplägg är som tidningens personporträtt. Vilket uppdrag är du mest stolt över? Vem är din politiska förebild? Vem är din favoritskådespelare? Varför tackade du ja när Wanja Lundby-Wedin frågade?
Journalisten Löfven frågar – politikern Löfven svarar.

Spelar Springsteen

Ja, han hyllar till och med Västerbottens Folkblad som toppade med en död mus i stället för nyheten att han själv skulle efterträda Håkan Juholt. Framför allt pratar den gamle svetsaren och fackpampen som om han inte gjort annat än suttit i en radiostudio. Behaglig att lyssna på, det är tydligt och strukturerat.
Mest personligt blir det när fosterpappan Ture går bort samma kväll Löfven gifter sig, stunden vid biologiska mammans dödsbädd och kärleksförklaringen till frun Ulla i form av "Rialto". Jodå, precis som företrädaren Juholt spelar han både Ulf Lundell och Bruce Springsteen, ingen Cash eller Elvis men väl Laleh, Bowie, Totta, Nat King Cole och Elton John. En allätare?
Vi befinner oss oftare i den ”vanliga” människans vardag än i fackpamparnas mötesrum och politikens korridorer. Av de dagsaktuella, politiska frågorna tar han upp krigets Syrien men det är en upprepning av hans nyligen publicerade debattartikel.
Stefan Löfven återvänder till sina grundläggande värderingar i snart sagt varje scen, kanske en fingervisning om taktiken inför hans första riksdagsval 2014.

Följ ämnen i artikeln