Lia: Jag grät hela natten
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-12-08
Boysen om utlandskarriären – och om att spela mot Björn Gustafsson
Lia Boysen ser en internationell filmkarriär runt hörnet.
Hennes senaste – franska – succéfilm har ställt dörren till Europa på vid gavel.
– Många tror att jag inte bor i Sverige längre, säger hon.
Efter ett enträget tiggande fick hon en statistroll bakom Mona Seilitz och Kim Anderzon i Lars Molins ”Saxofonhallicken” 1987.
Men 21 år efter mötet med Molin, med en Guldbagge och hyllade film- och tv-roller i bagaget, är svenska skådespelerskan Lia Boysen, 42, redo att checka ut och lämna Filmsverige.
– Om jag siktar på det? Ja, jag har fått agenter i flera olika länder nu, vilket är jättebra, säger Lia, men det känns som många tror att jag inte bor i Sverige längre nu när jag har gjort en fransk film.
Blev skräckslagen
I den nya, fransk-svenska filmen ”De vuxna” spelar Lia Boysen en av huvudpersonerna, Annika, som spenderar sommaren i Sverige med en fransk väninna och två franska turister.
– När jag träffade regissören sa jag helt ärligt att jag inte kan ett ord franska, men att jag kan lära mig. Producenten blev skräckslagen av tanken på en icke fransktalande skådespelerska.
Lia berättar om när hon, efter att ha fått rollen, pluggat manus, och med en parlör i vardera handen, anslöt sig till det franska filmteamet på Orust.
Hon väljer att måla upp den första dagen som en av de värsta stunderna i sitt filmliv.
– Tre på natten efter en hel dags filmande och frysande bara snubblade jag på orden. Efter tredje omtagningen ser jag hur filmteamet bokstavligen sjunker ihop och tänker: ”Det här är inte sant. Hon ska göra en av våra huvudroller, kan inte franska, och kan inte säga den här lilla repliken”. Jag har aldrig känt mig så ensam.
Vad hände sen?
– Jag gick hem, grät hela natten, ringde halva släkten, och sa: ”Jag är så jävla dum som tror att jag kan vara med i en fransk film. Jag kommer aldrig att klara det här”. Sen repade jag mod och ... ja, det gick ju.
Vad som egentligen hände efteråt, och under det kommande året, är dock inget annat än en ren succé.
Såld till 30-tal länder
Lovord i ansedda filmtidningen Variety följdes av nöjda recensenter, hungriga filmagenter och ett nedstamp på den stjärnspäckade filmfestivalen i Cannes.
Men vilken parlör hon bläddrar i härnäst är än så länge oklart.
– Filmen har blivit såld till ett 30-tal olika länder, vilket är fantastiskt. Så vi får se vad det blir nu.