Isländskt drama utan tjafs

I ”Mjölkkriget” är känslopjunket neddraget till ett minimun

Emma Gray Munthe

helskärm

Mjölkkriget

Regi Grímur Hákonarson, med Arndís Hrönn Egilsdóttir, Sigurður Sigurjónsson, Hinrik Ólafsson m fl

FILMRECENSION Mjölkbonden Inga förklarar krig mot kooperativet som styr det lilla isländska samhället med maffiametoder.

ISLÄNDSKT DRAMA "Mjölkkriget" öppnar med en kalvfödsel i närbild, och mjölkbonden Inga (Arndís Hrönn Egilsdóttir) drar bestämt ut kalven med kedjor. Man får direkt en indikation på hur fortsättningen kommer att se ut: inget tjafs eller känslopjunk. Förmodligen också tillknäppta ansikten som inte har mycket till övers för kallprat, karga landskap, inga snabba klipp. Precis så blir det. 

Ingas man har plötsligt gått bort, sanningar har uppdagats. Gården är skuldsatt, mjölkpriserna pressade och det kooperativ som styr det lilla samhället använder rena maffiametoder utan att någon i bygden vågar, vill eller kan säga ifrån. Tills Inga förklarar krig och försöker få över andra på sin sida, i en mansdominerad värld. Oddsen är inte på hennes sida, men någon sentimental resa mot målet eller något pampigt klimax med jubel, applåder och high fives blir det förstås inte. Inte heller något överdrivet heroiskt, bara seg beslutsamhet och benhård vilja. Det räcker gott, mycket på grund av Arndís Hrönn Egilsdóttirs spel och hur hon bär filmen. För manus står Grímur Hákonarson, som tidigare gjort bland annat hyllade "Bland män och får".

"Mjölkkriget" har biopremiär 17 juli.