Skräckclownen Art firar jul – med en motorsåg
”Terrifier 3” är skicklig tills slaktandet går på tomgång
Publicerad 2024-10-25
Terrifier 3
Regi Damien Leone, med David Howard Thornton, Lauren LaVera, Elliott Fullam, Samantha Scaffidi.
FILMRECENSION. Stilla natt, heliga natt. Allt är frid.
Åtminstone tills skräckclownen Art tar på sig tomteluvan.
SKRÄCK. Jag har full förståelse för den som inte står ut med att se ”Terrifier”-filmerna. Det är inte mycket annat som kan tävla med dem i genren groteska blodbad på bio.
Filmerna spelar egentligen inte på en större rädsla (om du inte råkar ha en fobi för clowner). Vi sitter inte och väntar på att rycka till som vi kanske gör när vi ser ”Conjuring”-filmer.
Känslorna som dominerar är i stället obehag och äckel. Filmerna tilltalar den där mindre smickrande delen av oss som gör att vissa plockar fram mobilen och börjar filma när de åker förbi en blodig trafikolycka.
Hur ser det ut egentligen när en motorsåg skär upp en kropp från skrevet och upp? Art the clown är mer än villig att ta oss med på den upplevelsen.
Lämnar mentalsjukhuset
När vi möter honom i denna tredje del har mördarclownen (David Howard Thornton) tappat huvudet. Bokstavligen. Han återförenas med en kvinna (Samantha Scaffidi) som i första filmen kämpade mot honom, men som nu har blivit hans besatta kompanjon. En annan överlevare, Sienna Shaw (Lauren LaVera), som först dök upp i andra filmen, har tillbringat fem år på ett mentalsjukhus och flyttar nu in hos en släkting och hennes familj.
Hon kämpar fortfarande med hallucinationer och snart inser hon att allt är inte hägringar. Art the clown är tillbaka.
Filmen försöker upprepa vad som var framgångsrikt med ”Terrifier 2” (2022), ett ambitiöst skräckepos som visade stor kreativitet i slaktandet och dessutom byggde en mytologi kring Art the clown som inte fanns i ettan, en betydligt enklare slasherfilm från 2016.
Trean har samma arbetsglädje i mordscenerna. Även här används praktiska effekter flitigt, däribland dockor som är förfärande realistiska som stand-in för människokroppen. Det är skickligt och betydligt mer genomarbetat än i många andra formelbundna skräckfilmer, även i hur regissören och manusförfattaren Damien Leone lägger upp sin berättelse.
Förnyar sig inte som tvåan gjorde
Den vidrigaste höjdpunkten är en motorsågsattack i en dusch. Flmen går även ut starkt i inledningen, ett stämningsfullt besök hemma hos en familj i juletid. Det blir fler tomtechocker under filmens gång.
Men slaktandet går också på tomgång efter ett tag. Filmen förnyar sig inte på det sätt som tvåan gjorde i jämförelse med ettan utan återkopplar till den tramsiga mytologin kring clownen där ett magiskt svärd spelar en stor roll.
De gör ju så här ibland, skaparna av slasherfilmer.
Det blir för enkelt och tjatigt med en stum mördare som jagar sina offer, så man värker fram en ansträngd, övernaturlig förklaring till varför det här monstret existerar och aldrig dör.
”Terrifier 3” öppnar för en fortsättning. Jag har en önskan inför fyran: Gå inte all-in på det övernaturliga. Lägg inte ner för mycket tankeverksamhet på myter och tungfotade förklaringar. Trimma speltiden och spara kreativiteten till Arts attacker.
Slipa även gärna på humorn. Det finns gott om den varan här, men tvåan var bättre på att få oss att sitta i biomörkret med ett snett leende på läpparna.
Filmen visas på bio.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.