Rolig, men överlastad, regidebut

Jan-Olov Andersson

Jag och min bror

Regi Monia Chokri, med Ann-Élisabeth Boussé, Patrick Hivon, Évelyne Brochu.

drama

Två syskon står varandra väldigt nära.

När de delar lägenhet och brorsans flickvän också flyttar in, uppstår komiska förvecklingar.

Ett kanadensiskt drama som invigde Cannes prestigefyllda sidosektion Un Certain Regard i fjol. Säkert hade filmen åkt lite snålskjuts på anknytningen till alla festivalers favorit, underbarnet Xavier Dolan. Här finns flera kopplingar. Båda kommer från fransktalande Kanada. Monia Chokri fick sitt genombrott som skådespelerska i Dolans andra film ”Hjärtslag” (2010). Och rent berättar- och stilmässigt, har hennes regidebut en del likheter med Dolans filmer. Det kan man ta som både en rekommendation eller varning, beroende på vad man tycker om hans ibland lite överskattade filmer.
Egentligen borde väl filmens svenska titel vara ”Min brors flickvän”.

För även om det handlar om huvudpersonen Sophias (Ann-Élisabeth Boussé) beroendeskap av sin bror Karim (Patrick Hivon), både känslomässigt och rent praktiskt (hon är en arbets- och bostadslös akademiker och flyttar in hos honom), så förändras allt när han – en inbiten ungkarl och brudraggare – blir kär i vackra Éloïse (Évelyne Brochu), som också råkar vara Sophias gynekolog.
Sophia är avundsjuk på både brorsans flickväns skönhet, att hon är så smal och att hon kommer emellan syskonen. Och det är bara början…
I bästa fall blir Sophia till en slags intellektuell Bridget Jones. Och filmen har bra skådespelare, roliga scener, fräcka musikval. I sämsta fall är filmen något överlastad med lätt tokiga birollsfigurer och för många sidohistorier.