Smårolig fransk kultfilm – ett litet tag i alla fall…
Publicerad 2020-07-30
KOMEDI
Deerskin
Regi Quentin Dupieux, med Jean Dujardin, Adèle Haenel, Albert Delpy.
Alla filmer som tas ut till filmfestivalen i Cannes är sannerligen inte mästerverk.
”Deerskin” är en kul idé, som bara stundtals lyfter.
När filmen hade världspremiär i Cannes i fjol, var man ju lite nyfiken. Den fick ju ändå inviga prestigefyllda sidosektionen Quinzaine des Réalisateurs. Hade Oscarsvinnaren från ”The artist”, Jean Dujardin, i huvudrollen. Och hade en reklamslogan som löd: Georges, 44 år gammal, och hans jacka, 100 % hjortskinn, har en plan.
Sedan var kanske inte regissören Quentin Dupieuxs meriter så imponerande. B-skräckisen ”Rubber” (2010) handlar om ett mordlystet bildäck som jagar en sexig fransk turist i Kalifornienöknen.
”Deerskin” är ungefär lika knasig. Nyskilde och bittre Georges köper en svindyr skinnjacka och får en gammal videokamera på köpet. Han skaffar även byxor, hatt och handskar i samma material. Börjar prata (!) med jackan, som svarar i form av Georges då lite mörkare röst. Han börjar göra en film. En servitris (Adèle Haenel, från ”Porträtt av en kvinna i brand”) på hotellet där han bor kallar sig filmklippare. Hon har hemma arrangerat om ”Pulp fiction”-scenerna i kronologisk ordning. ”Då sög filmen”, säger hon.
Det är småroligt. Ett tag. Filmen fullkomligt skriker om att den vill ha kultstatus. Dujardin och Haenel är bra. Men i längden känns det som en kortfilmsidé som regissören kör i botten, under 77 rätt långa minuter.