Vackert och fantasirikt – men prövande – om barns känsloliv
Publicerad 2019-07-24
FILMRECENSION Japanska ”Miraï, min lillasyster” är Hayao Miyazaki-doftande familjefantasy om en fyraåring som får en magisk lektion i konsten att acceptera ett småsyskon.
Miraï, min lillasyster
Regi Mamoru Hosoda, med svenska röster av bl a Elis Lindsten, Elina Raeder, Sofia Ledarp och Mikael Regenholz.
ANIMERAT En nybliven storebror med en benägenhet för hysteriska utbrott får en magisk lektion i konsten att acceptera konkurrensen från ett småsyskon och uppskatta sin plats i familjeträdet i Mamoru Hosodas Oscarsnominerade ”Miraï, min lillasyster”. Ett japanskt animerat tidsreseäventyr som bitvis påminner om, men aldrig når upp i samma höjder som, Studio Ghiblis och animelegendaren Hayao Miyazakis allra finaste filmer.
Det handlar om fyraårige Kun, vars värld vänds upp och ner när hans föräldrar kommer hem med den nya bebisen Mirai, och ägnar henne lejonparten av den uppmärksamhet som han själv är van att få. Han är svartsjuk och rasande – men börjar sakta men säkert bottna i sin nya situation efter en serie övernaturliga/hopfantiserade möten i trädgården, med äldre såväl som yngre versioner av familjemedlemmar från både dåtiden och framtiden.
Vissa element här, de kring barns tankar och känsloliv, för tankarna till ”Insidan ut”, medan andra – om vikten av ens familj och dess historia – påminner om ”Coco”. Men ”Miraï, min lillasyster” är en tunnare film.
Det är en fin, fantasirik och generationsöverskridande berättelse om att växa upp som dessutom är urtjusigt animerad – men på manusfronten finns det en del skönhetsfläckar. Som hopplöst daterade könsroller och så många scener där Kun skriker och gapar att det är svårt att hindra ens empatier från att tippa över i irritation.
”Miraï, min lillasyster” har biopremiär den 26 juli.
Glöm inte att gilla Nöjesbladet FILM på Facebook för filmnyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.