Drabbande stark spelfilm om massakern på Utøya 2011
Uppdaterad 2018-02-20 | Publicerad 2018-02-19
BERLIN. Norska ”Utøya 22 juli” är en drabbande stark film om massakern 2011.
Erik Poppe har gjort en spelfilm byggd på de överlevandes berättelser.
– Det har varit omöjligt att berätta vad jag varit med om, säger Ingrid Endrerud, 24, som var på ön. Film kan visa mer än skrivna ord eller prat. Utøya är en del av Norges historia.
”Utøya 22 juli” tar med åskådaren in i händelserna. Rädslan, förvirringen, paniken. Vad är det som händer? Skott och explosioner. Är det en övning? Ska de fly eller gömma sig? Ungdomar som springer, som dör.
– Det ska göra ont att se filmen, säger Erik Poppe. Om det inte gör det är det för sent. Vi ville att filmen skulle visa Utøya ur ungdomarnas perspektiv. Mycket efteråt har handlat om förövaren, om minnesmärken.
Erik Poppe har intervjuat överlevande och anhöriga. Utifrån det har han och manusförfattarna skapat fiktiva karaktärer.
– Vi ville inte att någon som ser filmen ska tänka att det är deras barn eller syskon, säger Erik Poppe. Men det som händer är taget från verkligheten.
Överlevande och anhöriga till de som dog har varit med under filmens tillkomst. De har fått se testvisningar.
Skottlossning i 72 minuter
”Utøya 22 juli” följer 18-åriga Kaja. Den inleds några minuter innan skottlossningen börjar, när deltagarna på det socialdemokratiska sommarlägret pratar om bombdådet i Oslo ett par timmar tidigare. Kaja grälar med sin lillasyster om städning i tältet. Sedan börjar kaoset.
Skottlossningen varade i 72 minuter och det händer så i realtid i filmen. Den är filmad i en enda tagning, med handburen kamera på Utøya. Allting repeterades och förbereddes i månader. Sedan gjordes fem tagningar, en om dagen måndag till fredag i september 2017.
Andrea Berntzen spelar Kaja.
– Vi letade i hela Norge, säger Erik Poppe. Hon ska visa de starkaste och svåraste känslor en människa kan ha. Utan avbrott i 90 minuter. Andrea bär filmen på sina skuldror, jag har aldrig tidigare jobbat med en sådan begåvning.
Den nu 19-åriga Andrea Berntzen var först tveksam.
– När jag hörde talas om filmen tyckte jag och mina vänner att det var för tidigt med en film om Utøya, säger hon. Men när jag läst manus och insåg hur den skulle göras och enbart handla om ungdomarna kändes det helt rätt och viktigt.