Kroppsfixerat men insiktsfullt om tonårstjejers sexualitet och sociala spel
Publicerad 2021-05-06
FILMRECENSION ”Porträtt av en kvinna i brand”-regissören Céline Sciammas 14 år gamla debutfilm är ett triangeldrama om tre sexuellt sökande tonårstjejer.
Water lilies
Regi Céline Sciamma, med Pauline Acquart, Louise Blachère, Adèle Haenel, Warren Jacquin.
DRAMA 2019 gick Céline Sciammas hyllade ”Porträtt av en kvinna i brand” upp på svenska biografer, och nu följer hennes 14 år gamla debutfilm, om en sorts kärlekstriangel mellan tre flickor som står och vinglar på tröskeln till vuxenlivet, och försöker hantera attraktion, svartsjuka och sexuella uppvaknanden.
Den lite försagda Marie (Pauline Acquart) följer med sin bästis Anne (Louise Blachère) – som tränar konstsim men inte är någon vidare atlet – till badhuset, och dras omedelbart till den vackra lagkaptenen Floriane (Adèle Haenel).
Marie gör allt för att få vara nära Floriane, vilket Floriane utnyttjar – men efter hand utvecklas ändå ett förtroende och en vänskap med speciella förutsättningar, medan Anne skuffas åt sidan. Med i bilden finns även François (Warren Jacquin), vars hormoner drar åt både Florianes och Annes håll.
Den engelska översättningen av titeln har fått hänga med till Sverige. Men en direktöversättning av franska ”Naissance des pieuvres” – ”Bläckfiskarnas födelse” – hade varit en mer talande beskrivning av de trassliga förhållandena och längtande armarna i den här lite flyktiga och kanske väl kroppsfixerade, men välspelade, övertygande och relativt klichéfria uppväxthistorien om tonårstjejers ängslan, yrvakna sexualitet och tanklösa elakhet.
”Water lilies” har biopremiär den 7 maj.