Stundtals skarpsynta Roy Anderssonska iakttagelser
Uppdaterad 2020-05-09 | Publicerad 2020-05-08
FILMRECENSION. Palestinske regissören Elia Suleiman spanar in världen.
Ibland skarpsynt, ibland utan några poänger.
It must be heaven
Regi Elia Suleiman, med honom själv, Gael García Bernal m fl.
KOMEDI. Regissören Elia Suleiman, palestinier bosatt i Nasaret i Israel, gör filmer med en slags Roy Anderssonsk blick. I låtsasdokumentär stil, men allt är väldigt iscensatt. Tablåer där han själv spelar iakttagaren som med nollställd blick spanar in hur konstigt människor beter sig. Från sin balkong i Nasaret, från kaféer i Paris eller från lite varstans i New York.
Hans palestinska bakgrund finns hela tiden med, men är inte alltid lika viktigt som i hans tidigare mer konfrontativa och Israel-kritiska filmer.
Här finns lite Jacques Tati-känsla. Ännu mer Roy Andersson, fast med klipp. Här finns en oväntat gubbsjuk spaning. Några som är poänglösa. Ibland är han lite självbelåten. Men också åtskilliga spaningar som är både skarpsynta och roliga om vardagslivets absurditeter. . Som den från en näröppetbutik i New York, där både kunder och anställda är tungt beväpnade med skramlande automatvapen. Ett obehagligt USA i ett nötskal.
Filmen har både biopremiär och på streamingtjänsten TriArtPlay.