Kalla kårar i obehaglig rysare om förföljd kvinna på flykt
Publicerad 2020-02-27
The invisible man
Regi/manus Leigh Whannell, med Elisabeth Moss, Aldis Hodge, Storm Reid, Harriet Dyer, Michael Dorman, Oliver Jackson-Cohen.
RYSARE Här kommer vinterns kallaste kår.
Redan i de första scenerna på natten ser vi en rädd kvinna fly från mannen som misshandlat hennes fysiskt och psykiskt.
Det fortsätter kännas hotfullt. Hela tiden. Det är skickligt filmberättande, men obehagligt och plågsamt att se en människa bli så illa behandlad. En grym intrig.
Elisabeth Moss är mycket bra i den bärande rollen som Cecilia. Hon är med i nästan varje scen och kämpar med att försöka övertyga omgivningen att hon inte är galen. När hon flytt från mannen som plågat henne får hon en stunds hopp, men känner sig bevakad. Inbillar hon sig eller är det den framgångsrike forskaren som fortsätter förfölja?
Titeln avslöjar att filmen är inspirerad av H G Wells skräckroman som blev Universalskräck på 1930-talet. Men det här är en helt ny historia, även om den liksom ”Hollow man” 1990 skildrar en forskare som använder sin uppfinning för att göra illa kvinnor. Vi kan också associera till thrillern ”Gasljus” från 1944, där Charles Boyer ville knäcka Ingrid Bergmans psyke.
Att folk kan göra sig osynliga går kanske att tro på med filmens förklaring. Annat känns mer osannolikt när hemskheterna trappas upp och allt blir våldsammare. Men nog gör ”The invisble man” jobbet för alla som vill må dåligt på bio.
