Elegant men sval Oscarkandidat om ras och identitet
Uppdaterad 2021-11-12 | Publicerad 2021-11-09
FILMRECENSION Varenda scen är hanterad med största omsorg i Rebecca Halls imponerande regidebut om två barndomsvänner som lever på varsin sida av rasbarriären. Det är sofistikerat och oerhört tjusigt, om än lite väl svalt.
Passera
Regi Rebecca Hall, med Tessa Thompson, Ruth Negga, André Holland, Alexander Skarsgård, Bill Camp, Ashley Ware Jenkins.
DRAMA Irene Redfield (Tessa Thompson) tar sig en het sommardag fram i välsituerade Manhattan-kvarter. Hon har tillräckligt ljus hy för att undvika att dra uppmärksamhet till sig, men hon undviker att titta folk i ögonen och bär en hatt med ett skylande brätte.
När hon söker skydd från hettan inne på ett flott hotell träffar hon den filmstjärnetjusiga, bubblande barndomsvännen Clare Bellew (Ruth Negga), som har ännu ljusare hy, ”passerar” som vit, och har gift sig med en rik vit man (Alexander Skarsgård) som uttalat hatar svarta.
Irene skyndar snart hem till tryggheten i Harlem, där hon lever ett gott men kanske lite tråkigt liv med sin läkarmake (André Holland) och två söner. Men Clare ligger på. Hon har saknat ”att vara bland svarta”. Och snart har de två kvinnorna trasslat in sig i varandras liv på ett sätt som ger upphov till både svartsjuka, identitetskriser och handgriplig fara.
Rebecca Halls imponerande regidebut, som är baserad på Nella Larsens ”Passing” från 1929, är en både väldigt relevant och oerhört tjusig film, med två suveräna huvudrollsinnehavare, en spöklik, Hitchcock-aktig stämning och ett svartvitt foto som lär skicka Eduard Grau direkt till Oscarsgalan.
Men för att vara en film som utspelar sig under den jazziga Harlemrenässansen känns ”Passera” lite för mycket som just ett – elegant men sterilt – svartvitt foto.
Speciellt den tillknäppta Irene förblir en svårgenomtränglig fasad av kontrollerade medelklassmanér.
”Passera” har premiär på Netflix den 10 november.