Renen utklassar artisterna i Leksand
Markus Larsson om hjälten av Melodifestivalen
Markus Larsson: ”Det är ingen låt det är en viltolycka”LEKSAND. Bara en sak räddar en av de segaste torsdagarna i tävlingens historia:
Renen.
Jag vet inte vad han heter.
Jag vet inte var han kommer från.
Jag vet inte var han jobbar, var han bor, om han har en familj eller handlar skägglav på Ica eller Coop.
Jag behöver faktiskt inte mer information än vad som syns på bildskärmen under Jon Henrik Fjällgrens bidrag ”Norrsken”.
Tack, men nej tack.
Vissa stjärnor måste få behålla mystiken för att kunna fortsätta lysa. Vår hemliga vän är därför känd under ett enda namn:
Renen.
Absolut ingenting händer under torsdagens repetitioner. Ingen artist övertygar, ingen gör bort sig, inget överraskar och energinivån blir därefter: noll. Till och med pyrot gäspar innan det faller mot golvet och slocknar. Det är som att titta på en person som inte orkar nysa längre.
Jon Henrik Fjällgren tävlar för tredje gången. Han har gjort det här förut. Det finns ingen anledning att slösa på krafterna inför ett gäng lugubra murvlar.
Han tar lugnt mellan arton och nitton steg mot mitten av scenen. Sedan står han. Eller rättare sagt: han står. Med kursiva bokstäver. En lavin skulle inte rubba honom.
Han är omringad av vitklädda dansare, soluppgångar, digitalt norrsken och en eldrabatt.
Sedan kommer han.
Renen.
Han skrider långsamt fram på bildskärmen. Han äger snön som en överbetald supermodell dominerar en catwalk. Hornen har mer pondus och karisma än alla andra deltagare i Leksand tillsammans, inklusive Martin Stenmarcks långa läderbyxor.
Tro nu inte att Renen bara trampar runt på måfå. Nej, nej. Det finns en anledning till att Melodifestivalen fortfarande är Sveriges största nöjesprogram. Renen bryr sig om dina skattepengar.
För i precis rätt ögonblick vänder sig Jon Henrik sakta mot Ers Hornprydda Majestät och skickar i väg en innerlig jojk med extra allt. Han kallar på Renen, från djupet av sitt norrskenshjärta.
Och, stoppa pressarna och rensa rödingen, då vänder sig Renen mot honom och tittar. Han hör Jon Henrik, trots att djuret står i annan virtuell verklighet.
Det är helt otroligt.
När blickarna möts påminner den magnetiska stämningen inne i hockeyhallen om scenen när en tecknad släkting till Renen får syn på snögubben Olafs morotsnäsa i filmen ”Frost”.
Det handlar om en djup och respektfull kommunikation mellan natur och människa på Alla hjärtans dag.
Det känns som att Jon Henrik Fjällgren dödar deltävlingen redan i första repetitionen.
Ingen är lika maxad och Eurovision som han.
När det gäller torsdagens repetitioner i Leksand är i alla fall en sak säker:
Renen vann.