Renen vinner – resten kan stanna i Andra chansen
Markus Larsson om Melodifestivalen i Leksand
Därför retuscherades Jon Henriks renLEKSAND. En mycket märklig deltävling.
Renen borde gå till final.
Resten borde egentligen stanna i Andra chansen.
Går inte två bidrag till final och två till andra chansen varje vecka?
Jo.
Men i så fall fattas det ju ett bidrag till finalen?
Exakt. Pang på kanelflätan, kompis.
Det där kanske kräver en förklaring.
Sluta andas i en påse. Nej, det är ingen kupp. SVT har inte ändrat reglerna. Var inte oroliga, två bidrag kommer att gå till final i Leksand också. Men det känns som att en given finalfavorit tävlar mot sex bidrag som i vanliga fall brukar landa i andra chansen.
Storfavoriten, med startnummer sju, kan vi återkomma till.
Resten av bidragen är för stela, för tråkiga, för osäkra eller för ”habibi”. Om Rebecka Karlsson smäller till och sätter allt i kväll kan förutsättningarna naturligtvis svänga till hennes fördel.
Men tills det eventuellt händer står vi här med händerna i fickorna.
Po-pom-po-pom-po-pom.
Det är helt omöjligt att tippa utgången.
Tredje deltävlingen är ofta en transportsträcka till den fjärde avslutande kvalveckan. Det ligger i tävlingens upplägg och natur. Krutet får inte ta slut till sista veckan, då blir dramaturgin förstörd.
Men maken till just transportsträcka har sällan skådats i modern tid.
Det känns som att SVT och skivbolagen vill spara pengar i väntan på bättre tider. De flesta av numren ser rätt billiga, nedbantade och fantasilösa ut. Klippta ur ungefär samma mall.
Startfältet är lite som SJ. Tågen kommer inte i tid, är inställda, saknar förare eller fastnar i Hallsberg.
Förutom ett.
I bidrag nummer sju sparas det inte på någonting alls. Jon Henrik Fjällgren tar inga fångar i år heller utan iscensätter en visuell julafton för alla åldrar.
Musiken är som vanligt ett gigantiskt hitte på, men det spelar ingen roll.
Som tv-underhållning betraktat är ”Norrsken” given i Friends arena.
Vad vore en final utan den tuffaste deltagaren i Leksand – renen?
Vid ett tillfälle vänder renen sig om på bildskärmen och tittar på Jon Henrik. Det är som att han, jag gissar bara att det är en tjur och inte en ko, just sett filmen ”Taxi driver” och vill göra en perfekt imitation av Robert DeNiro:
”Are you jojking to me?”
De har jobbat dygnet runt på att få till renen för er och underhållningens skull. Det är ingen lätt uppgift. Han ska vrida mulen i exakt rätt ögonblick och möta Jon Henriks blick. Tajmingen mellan människa och led-skärm måste sitta perfekt.
De har också retuscherat bort ett rep som satt runt djurets hals i originalfilmen.
Det finns inga genvägar till den perfekta renen.