Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

Méndez glädjetårar: ”Så jävla tacksam”

Uppdaterad 2018-08-13 | Publicerad 2018-03-04

KRISTIANSTAD. Comebacken blev en succé.

Méndez föll i tårar över finalplatsen – och välkomnandet tillbaka till Sverige.

– Jag är så jävla tacksam, säger han.

Leopoldo Méndez, 42, kunde inte hålla tillbaka tårarna när det stod klart att han tagit sig till final med sin låt ”Everyday”.

16 år efter dundersuccén med ”Adrenaline” beskriver han hur det känns som ett välkomnande tillbaka till välkomnande tillbaka till Sverige, efter att han tillbringat de senaste åren i Chile.

– Jag är oändligt tacksam, för jag visste inte hur jag skulle bli emottagen efter så många år. Man vet aldrig. Folk kanske tycker att man är passé. Nu har Sverige sagt till mig att jag är välkommen tillbaka, säger han.

Hur viktigt är det?

– Det är jätteviktigt. Det är en del av mitt liv, jag har bott här i 26 år, jag har blivit den man jag är i dag här. Jag är så jävla tacksam.

Firar med vatten

Méndez har berättat öppenhjärtigt om sitt tidigare alkoholberoende, och på efterfesten hoppade han över champagnen och skålade i vatten med sina låtskrivare. Nu vill han bara komma hem till familjen så fort som möjligt.

– Jag kan fira med vatten. Jag behöver ingenting för att vara crazy!

Han tog sig från Andra chansen till finalen i Friends arena tillsammans med ”Idol”-deltagaren Renaida, den före detta FO&O-medlemmen Felix Sandman och det polska stjärnskottet Margaret. Det blev en känslosam kväll för alla fyra, och särskilt för Felix som sjöng om uppbrottet med sin ex-flickvän i bidraget ”Every single day”.

– Det är jobbigt att sjunga när man har gråten i halsen. Det lät nästan som att jag svalde min tunga där vid ett ställe. Men resten gick bra, säger han.

”Var så skönt”

Renaida och Margaret kämpade båda mot skakiga nerver.

– Det var jätteläskigt, för David (Lindgren, reds anm) väntade så länge innan han sa vem som hade gått vidare. Det var så skönt när han sa det. Jag mår så bra, säger en lättad Renaida.

– Jag kommer inte ihåg mitt framträdande. Jag måste se det efteråt, säger Margaret.