Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

Benjamin Ingrosso imponerar mer än storfavoriten Mariette

Markus Larsson tycker till om lördagens bidrag

MALMÖ. Mariette är favoriten.

Lisa Ajax är utmanaren.

Men inget i andra deltävlingen imponerar lika mycket som Benjamin Ingrossos poplåt.

De andra då?

Tävlar inte fyra bidrag till?

Jo, självklart.

Det finns dock ingen anledning att nämna dem just nu.

Men för ordningens skull – tittarna kommer också att få se en Disneyfest med Etzia och smäktande hiphop och r'n'b med Allyawan. De kommer att få njuta av hur Dismissed, i toner, klär ut 80-talsrockern Billy Idol till en musikal. Och de kommer inte minst av få återse den gamle kungen av näverpop – Roger Pontare.

Men jämfört med ledartrion är deras bidrag statister. Takrännor. Drivved. Tomhylsor. Hattifnattarnas korta fingrar. Legobitar. Lyktstolpar. Pastavatten. Ensamma gungor av bildäck som vajar i vinden. Kort sagt: vad som helst som inte har med finalstriden att göra.

Tre låtar har ett ointagligt försprång. Allt annat vore orimligt. Det är ett helvetesgap mellan dem och, säg, Pontare. Och det finns ingen bro i sikte heller.

”Rekord i svordomar”

Lisa Ajax vill antagligen visa upp en farligare och mer mogen sida av sig själv i tävlingen och slår därför nytt svenskt rekord i svordomar, åtminstone vad gäller Melodifestivalen. Hon sjunger ”fuck” över 10 gånger på tre minuter.

I Sverige är ”fuck” ungefär lika laddat som ”puck”.

Men i Eurovision Song Contest är sådana grova ord inte tillåtna. Brittiska tv-kanalen BBC skulle tappa tekoppen av förskräckelse.
Men, ehm, puck it. Det är väl bara ett problem om Lisa Ajax vinner.

Ifjol gick hon till final med en låt som var lika personlig och utmanande som vitt papper. Och när Ajax nu ställer upp med en anständig poplåt i samma skola som Ariana Grande vore det löjeväckande om hon inte är topp tre på lördag.

”Pincett och vita handskar”

Mariette har i sin tur varit finaltippad sedan hon slutade trea i finalen på Friends arena med ”Don't stop believing” för två år sedan.

Och i ”A million years” märks det att Mariette och låtskrivarna inte är här för att åka till Linköping. Andra chansen är inte ett alternativ. Varenda ton och detalj verkar ha undersökts i ett laboratorium med mikroskop, pincett och vita handskar för att låten ska passa radion och Spotify.

Kan det bli opersonligt? Javisst. Men det är framför kamerorna som Mariette ska andas liv i musiken, och något säger mig att hon inte misslyckas.

Till sist – Benjamin Ingrosso.

Vad 19-åringen tänker ställa till med på scenen har jag ingen aning om.

Men låtens sound och produktion? Så här dyrt och professionellt brukar det inte låta i det här sammanhanget. Törs nästan påstå att ”Good lovin’” tar bidragen i Melodifestivalen till nästa nivå.

Alla som trodde att nöjesklanen Wahlgren skulle försvinna från det svenska mainstreamljuset – tänk igen.

”Good lovin’” kan mycket väl bli 10-talets ”Piccadilly Circus” för Pernillas son.