Ett overkligt jönseri – med Edward Blom i en klass för sig
KARLSTAD. Är det februari?
I resten av landet, ja.
Men i Karlstad är det fortfarande julafton.
Allt är Kalle Anka, igen.
Känslan är lite som när djungelpippin torterar Kalle Anka den 24 december med osynliga luftmotorcyklar och boxningshandskar gömda i glasögonen.
För tydlighetens skull – det är ”a-la-bappa-bappa”-fågeln som är Melodifestivalen.
Man kan säga att det har varit en lång vecka.
Man kan säga att premiären i Karlstad innehåller mycket godis för ögonen och nästan inget socker för öronen.
Edward Blom och bidraget ”Livet på en pinne” är givetvis i en klass för sig.
Ur lattjolajban-lådan
Numret är så overkligt att det hade kunnat vara en tre minuter lång och tecknad kortfilm.
Där har alla inblandade verkligen grävt djupt i lattjolajban-lådan.
Egentligen räcker det med att säga att monsieur Blom sjunger en smaskig revykuplett tillsammans med dansare utklädda till, exempelvis, en hummer. Bara tygklorna är värda en egen liten hyllningstext.
Bidragets budskap? Ibland är livet malt och ibland är det palt.
Det roligaste är att Blom verkar ha noll koll på scenen, stackaren.
Och det kan ju inte vara lätt att hålla reda på alla kameror, sina egna armar och texten när man samtidigt ska snurra på en monstergaffel och kasta en lila ballong över axeln vid rätt tillfälle.
Det är ju synd om karln. Han kan inte må bra. Under repetitionerna verkar hans nerver vara så stekta att brandlarmet nästan börjar tjuta i Löfbergs Arena.
Måste vara från vettet
Norska artisten Kamferdrops är inte mycket sämre, åtminstone rent visuellt.
Den som tänkt ut det just numret måste definitivt vara från vettet. Kamferdrops lommar runt mellan rosa pappträd och Tobbe Trollkarl som en bedövad knasboll.
Kom igen.
I en rimligare värld skulle två låtar ta säsongens första finalplatser utan större problem.
Benjamin Ingrosso och John Lundvik förhindrar åtminstone att deltävlingen enbart blir ett förvirrat och billigt tivoli.
I båda fallen står musiken faktiskt i centrum.
Lundviks ballad och nummer ”My turn” är lika tryggt och traditionellt som Sanna Nielsens ”Undo”, fast med soul.
”Dance you off” med Ingrosso passar kanske bättre i radion eftersom han till exempel undviker en refräng med extra allt.
David som bokyllan Billy
Samtidigt är allting, not för not och bildruta för bildruta, coolare än hans bidrag ”Good lovin’” i fjol.
Om Edward Blom är 1930-tal så är Benjamin Ingrosso det närmaste Melodifestivalen kommer 2018 i Karlstad.
Det finns mer.
Programledaren David Lindgren, som har blivit den svenska nöjesbranschens pålitliga svar på bokhyllan Billy, har exempelvis en sidekick. Han kallar sig för Fab Freddie.
Efter genrepet misstänker jag att Fabulösa Freddie kommer att dela tittarnas åsikter i två läger.
Vissa kommer att jubla. Andra kommer att försöka skruva loss sina öron.