Det ser mörkt ut för Marcus & Martinus
Markus Larsson om första semifinalen i Eurovision
MALMÖ. Rim tim tagi dim...
Kroatiens ärketrams Baby Lasagna börjar att kännas som årets vinnare.
Och Eric Saades lilla kupp lär få ett större genomslag än Marcus & Martinus.
Kalla gärna allting för en reaktion på Loreens ”Tattoo”.
Eller ännu hellre – det här är vad Käärijäs ”Cha cha cha” ställde till med.
I år satsar ovanligt många bidrag på att vara mer crazy banana lama än bra i ordets ursprungliga betydelse.
Ja, vi tittar på er, Finland.
”No rules!” med Windows95man förtjänar verkligen att vara i final. Men bidraget är ännu bättre utan ljud. Man glömmer inte den där glada pungfesten i första taget.
I år vill satsar hela produktionen på att skapa en starkare och spontan livekänsla än tidigare år. Man vill bygga illusionen av en stökig konsert i stället för att kratta garageuppfarten för välgjorda proffsnummer.
Därför är det mycket, väldigt mycket, som talar för Kroatien just nu, denna svårsmälta men effektiva mix av Rammstein och Sean Banan. Många i bubblan har redan börjat att leta efter hotellrum i Zagreb.
Och därför börjar Sveriges chanser att bli mindre än minimala. ”Unforgettable” är en snygg musikvideo men just snygga musikvideor känns för tillfället rätt körda. Marcus & Martinus får nog vara glada om de slutar mellan plats tio och sjutton på lördag. Duons chanser ser dystra ut just nu.
Bli inte förvånade om Eric Saade och palestinasjalen i stället blir det mest omtalade svenska ”bidraget” i år.
Det finns för övrigt inte mycket att anmärka på programmet.
Med beröm godkänt är ett passande betyg.
Produktionen är rakt igenom bländande. På den här scenen blir många bidrag bättre än de egentligen förtjänar att vara.
Möjligen lämnar inte SVT och alla inblandade ett lika tydligt fingeravtryck som under paradåret 2016. Med undantag av vissa skämt kunde vilket hyfsat kompetent land som helst ha gjort sändningen.
Malin Åkerman och Petra Mede är en perfekt duo i sammanhanget, men det här kändes mest som en uppvärmning, en lätt stretching av vaderna efter ett bekvämt joggingpass.
Vilket är helt i sin ordning. Det är inte nu som SVT, så att säga, ska göra en Finland och visa kronjuvelerna. Det är på lördag.
Semifinalernas format är torrt och stramt. Det gå inte att göra så mycket av det.
2016 vann de svenska arrangörerna Europas finaste tv-pris, Guldrosen, men det var för finalen.
Vägen dit är det färre som minns av en anledning. Vad var det som hände där?
Jo, det kan jag tala om.
Om någon mot förmodan exempelvis klagar på att Benjamin Ingrosso fick breda ut sig och äga scenen i kväll kan det vara värt att tänka på att andra semin 2016 innehöll mellanakten ”Man vs machine”.
Det var precis så illa som det låter. Ett gäng industrirobotar utförde ett fastskruvat dansnummer i ungefär fyra timmar. Det hade varit roligare att titta på en svets.
Gå aldrig på lögnen att det var bättre förr.
