Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

Dårhögern hotar även Melodifestivalen

Markus Larsson: Insikten föll ner som konfetti under hyllningen till Christer Lindarw

Det handlar om Loreen.

De andra bidragen och artisterna behöver inte ens nämnas.

Men en sak är större, viktigare och mer oroväckande.

Känslan är svår att fånga.

Den har egentligen inget med finalen att göra.

En blandning av oro, lycka och sorg svävar över programmet.

Insikten föll ner som konfetti mitt under hyllningen till dragshowartisten Christer Lindarw. Hur länge till kan liknande mellanakter och personer vara den bärande väggen i Melodifestivalen?

Christer Lindarw hyllades i semifinalen i Melodifestivalen.

Det pågår ett kulturkrig därute. Om en allt mer radikal, auktoritär, kvinnofientlig och homofob dårhöger exempelvis får hjärnskakning av att dragqueens läser sagor för barn – hur länge dröjer det innan de börjar bomba Melodifestivalen med sin inhumana napalm?

Hatvågen mot allt som är ”woke” kommer inte att stanna i USA eller i Ungern. Snart rullar den in i Sverige med en ännu större kraft.

Christer Lindarw hyllades i semifinalen i Melodifestivalen.

Kan SVT och public service stå emot den pansarvagnen?

En sak är säker:

Fundamentet i Melodifestivalen är en regnbåge. Dess själ och hjärta är queer. Tävlingen har utvecklats till en fristad där olika förtryckta minoriteter har fått uppträda och visa upp sig på bästa sändningstid.

Jag hoppas att programmet fortsätter att vara ungefär som nu. En snäll, inkluderade och regnbågsfärgad föreställning där alla är välkomna att vifta med en ballong

Och inte bara det: de har blivit folkkära också. Ur den synvinkeln är Melodifestivalens betydelse för stor för att mäta.

Om man tar bort allt som är HBTQI och jojk ur Melodifestivalen och storasystern ESC blir tävlingarna verkligen ett meningslöst blaha.

Jag hoppas att programmet fortsätter att vara ungefär som nu. En snäll, inkluderade och regnbågsfärgad föreställning där alla är välkomna att vifta med en ballong.

Christer Lindarw hyllades i semifinalen i Melodifestivalen.

Mot bakgrunden av allt det reser sig Loreen sig upp ur sitt digitala våffeljärn och lyser upp mörkret i kväll.

Ljuset kommer att slockna på Friends Arena i Solna efter Nordmans ”Släpp alla sorger”. Den omständliga proceduren att rigga hennes nummer kommer att ta tid.

Sedan river en synthslinga genom publikens jubel. Loreen snurrar runt i guldfärgat ljus. Hon suckar, drar sina naglar genom sanden och börjar sjunga.

”I don’t wanna go...”

Resten är, redan på förhand och utan överdrift, en klassiskt ögonblick i tävlingens moderna historia. Kalla det gärna för skatteåterbäringen efter åratal av stora och små dumheter och bagateller.

Precis som de bästa låtarna, filmerna, konserterna och matcherna är känslan efter ”Tattoo” dubbel. Man saknar något redan innan det har tagit slut. Glädjen och lättnaden över att bidraget hände är lika stor som vemodet av att euforin tar slut, mattas, försvinner och blir måndag igen.

Loreen.

Och nu då?

Frågan är när Sveriges chanser att vinna ESC kommer att vara lika stora igen?

Det är elva år sedan som tv-tittarna såg något som kan mäta sig med ”Tattoo”.

Då hette bidraget ”Euphoria”.

Det kan dröja elva år innan något liknande händer igen i tävlingen, eller ännu längre.

Och det kan ske i ett program där varma hyllningar till dragqueens inte har en lika självklar plats längre.

Christer Lindarw hyllades i semifinalen i Melodifestivalen.

Larssons spåkula

Vinnaren

Loreen. Allt annat är otänkbart. Att ”Tattoo” är bäst är ingen subjektiv åsikt. Det är fakta.

Utmanaren

Loreen. Hon tävlar bara mot sig själv.

Skrällen

Loreen. Om hon blir något annat än etta får Melodifestivalen ge upp och flytta till Norge.


Resultatet:

1. Loreen: ”Tattoo”, 177 poäng

2. Marcus & Martinus: ”Air”, 138

3. Smash Into Pieces: ”Six feet under”, 112

4. Jon Henrik Fjällgren, Arc North featuring Adam Woods: ”Where you are (Sávezan)”, 81

5. Theoz: ”Mer av dig”, 78

6. Kiana: ”Where did you go”, 76

7. Paul Rey: ”Royals”, 57

8. Mariette: ”One day”, 51

9. Maria Sur: ”Never give up”, 47

10. Panetoz: ”On my way”, 47

11. Nordman: ”Släpp alla sorger”, 44

12. Tone Sekelius: ”Rhythm of my show”, 20