Ruslana: Jag är inte artist längre, jag är soldat
Exklusiv intervju: Eurovision-vinnaren kvar i de ukrainska bergen – kämpar för sitt land
Publicerad 2022-03-04
Hon vill inte tänka på sin egen säkerhet.
Eurovision-vinnaren Ruslana beskriver sig som ”en av ledarna för den patriotiska rörelsen” – och tänker aldrig lämna Ukraina.
– Jag har stannat här. Vi är soldater. Jag är inte artist längre, nu är jag soldat i krig. Som kämpar för fred, säger hon.
”Det kommer bli en svår natt för Ukraina”.
Så skriver Ruslana Lyzhychko, 48, första gången vi får kontakt.
Ett dygn senare frågar jag henne om känslorna är de samma för den kommande natten:
– Ja. Tyvärr. Ja.
De flesta svenskar känner henne bara till förnamnet.
Ruslana.
Eurovision-vinnaren med det energiska scenframträdandet till ”Wild dances” som sopade banan med konkurrenterna 2004.
Nu befinner hon sig i de karpatiska bergen i västra Ukraina.
– Det är nära Lviv, nära Ivano-Frankivsk, nära Uzjhorod. I den regionen, säger Ruslana och räknar upp ukrainska städer som de flesta svenskar aldrig har hört talas om.
– Vi har mobiliserat frivilliga här för att hjälpa på alla sätt det går med den här humanitära katastrofen.
”Jag har stannat här”
I hemlandet är Ruslana Lyzhychko känd som mycket mer än en Eurovision-vinnare. Efter segern stöttade hon den orangea revolutionen, mestadels fredliga demonstrationer efter ett presidentval som ogiltigförklarades av såväl inhemska myndigheter som EU och USA.
2006 valdes hon in i det ukrainska parlamentet där hon stannade ett år och 2013 till 2014 var hon också aktiv under Euromajdan, politiska och stundtals våldsamma demonstrationer för demokrati, där demonstranter bland annat ockuperade Självständighetstorget i Kiev.
– Vi har vunnit Eurovision två gånger, Jamala vann den andra gången. Hon är i Europa nu och är aktiv med att försöka mobilisera, säger Ruslana om sin artistkollega som nyligen flydde hemlandet med sina barn.
– Jag har stannat här. Vi är soldater. Jag är inte artist längre, nu är jag soldat i krig. Som kämpar för fred.
Många leker krig, men det här är på riktigt
Hennes namn och kändisskap i Europa gör att Ruslana kan nå ut. Därför vill hon också gärna berätta. Över ett intensivt videosamtal vädjar hon om hjälp.
– Jag ber er, vänta inte, diskutera inte, följ inte bara nyhetsrapporteringen. Låt oss samarbeta, låt oss förena oss och göra allt vi kan. Visst, vi är starka nog. Ukraina kommer att slåss oavsett hur lång tid som krävs. Men vi behöver er, vi behöver ert stöd.
Hon är fast bestämd att stanna i Ukraina oavsett vad som händer.
– Absolut. Det här handlar inte om min säkerhet. jag reser runt och försöker få med mig den viktigaste utrustningen till folk, hjälpmedel. Samtidigt kan jag sprida information, bilder, videor så att ni förstår vad som händer här, säger hon.
– Väldigt många i världen leker krig, med datorspel, virtual reality, men det här är ett riktigt krig. Vi kan inte leka längre. Vi måste agera.
Om Putins raketer skulle träffa Tjernobyl... jag vill inte ens tänka på det
Det är torsdag kväll. Ruslana Lyzhychko beskriver sig som stark, men hennes rädsla lyser igenom när hon kommer in på Tjernobyl och hur ryska styrkor ockuperat området kring det nedlagda kärnkraftverket.
– Det skulle kunna bli ett Tjernobyl 2. Om Putins raketer skulle träffa Tjernobyl... jag vill inte ens tänka på det, säger hon.
– Jag är så orolig för den ekologiska katastrofen. Putin försöker förstöra infrastrukturen, vår elkraft, våra kärnkraftverk. Det skulle vara fruktansvärt för oss alla.
Bara timmar efter vårt samtal kommer de första rapporterna om en brand vid vid kärnkraftverket Zaporizjzja i södra Ukraina. På fredagsmorgonen stod det klart att ryska trupper tagit kontrollen över kraftverket, som är ett av Europas största.
Att vara så här frispråkig, är du aldrig rädd för vad som skulle hända dig om Ryssland lyckas inta Ukraina?
– Aldrig. Aldrig. Jag är stark. För mig är det väldigt lätt att kämpa för mitt land. Det är min livsstil. Jag kan bara göra just det. Det är inte bara rätt, det handlar om mig. Jag är ukrainare. Jag är Ukraina.
Jag behöver göra det här och mina föräldrar förstår det
Din familj och dina vänner, är du orolig för deras skull?
– Vi är på olika platser. Jag är inte med min mamma och pappa eller min make. Mina föräldrar är väldigt oroliga för mig. För jag är en av ledarna för den patriotiska rörelsen. Därför är mitt liv verkligen inte okej. Men mina föräldrar är på en trygg plats, mer eller mindre. Min make reser runt för att hjälpa till där han kan och jag försöker vara på platser där jag kan göra en insats och bidra.
– Jag tänker aldrig på mig. Jag tror inte att mina föräldrar är glada över att jag är så aktiv i det här. Jag vet att det smärtar deras hjärtan. Men jag behöver göra det här och mina föräldrar förstår det.
Vad vill du be om från alla i Sverige som hör dig och ert rop på hjälp?
– Jag har många vänner och jag älskar ert land, vi har samma färger på våra flaggor och jag minns ett fantastiskt framträdande i Stockholm, men det spelar ingen roll just nu. Jag tror att ni förstår vad frihet och självständighet betyder. Hjälp oss att få frihet, hjälp oss att vara självständiga. Hjälp oss att stoppa det här kriget.
