Bedövande svensk arenarap med Ant Wan
Publicerad 2024-10-12
En lördag i oktober skriver Ant Wan från Råby, Västerås svensk raphistoria. Men den gigantiska konserten är så ledigt genomförd att man knappt hinner tänka på den saken.
Mest av allt går det bara att bedövas av publikens salighet.
Ant Wan
Plats: Tele 2 Arena, Stockholm. Publik: 40 899 (publikrekord). Längd: 1 timme och 25 minuter. Bäst: Kärleksaffären mellan artist och fans. Och ”1942". Sämst: Att Ant Wan inte spelar den lika förtrollande som hjärtskärande ”En”.
En ödesmättad ton ligger över Tele 2 Arena. En atmosfärisk syntmatta i samklang med Ant Wans mollstämda musik som också fångar den förväntan som finns i luften.
För exakt ett år sedan gjorde Västeråsrapparen sin allra första arenakonsert, på Avicii Arena. Under samma kväll utklassades internationella stjärnor i publikrespons. Alla kritiker som var på plats vittnade om samma sak: ingen hade riktigt upplevt någonting liknande förut.
Biljetterna till kvällens konsert på Tele 2 Arena – 40 899 – sålde slut på en kafferast. Madonna, vars ”Holiday” spelas på en tom toalett i kväll, är bara en av de giganter som får se sig slagna i sammanhanget.
Född och uppvuxen i Västerås började Antwan Afram satsa på musiken i gymnasiet under pseudonymen Råby (efter förorten med samma namn). Tillsammans med den begåvade producenten Nisj (Nils Svennem-Lundberg), som även fungerar som musikalisk regissör i kväll, har han sedan mejslat ut en mjuk och samtida rap. Via en lång rad singlar och album med sorgkantade förortsskildringar och emotionella relationsdramer har han vunnit en allt större publik.
Nu har Ant Wan också – på egen hand – skapat en helt ny genre: svensk arenarap.
Det är svårt att ta in när man blickar ut över det stora rummet – vanligtvis hem åt allsvenska fotbollslag och utländska dinosaurier – att en svensk rappare ska hålla hov här i kväll.
Sjutton minuter försenad gör 26-åringen från Västerås entré i mitten av ett i sammanhanget imponerade scenbygge; sex staplar i olika höjd som påminner om grå höghus i en förort.
I långa shorts, jacka och handskar behöver Ant Wan bara hoppa och kommunicera energi. Rappen? Den tar publiken hand om. Så till den milda grad att artisten och det som utspelar sig på scenen nästan blir en kuliss. För det som händer bland fansen är precis som senast en lysande attraktion i sig. Jag märker redan från början att jag lika ofta vänder blicken snett bakåt mot läktaren som mot scenen.
Publiken filmar, dansar, sjunger, rappar, ler hela vägen upp till arenataket. Det är omöjligt att värja sig mot den värme som sprider sig, den kraft som detta utstrålar.
”Jag vet inte ens vad jag ska säga”, medger Ant Wan från scenen, märkbart tagen av stunden. Sedan håller han ett långt kärlekstal till sina fans. ”För mig är ni inte fans, för mig är ni min familj”.
I detta direkta tilltal – den raka relationen med publiken utan varken skivbolag eller andra mellanhänder – ligger säkert en del av förklaringen till fenomenet från Råby.
Ant Wan står ut som solitär på den svenska scenen. Han är sparsam med samarbeten, gör aldrig intervjuer och syns sällan i traditionell media. I likhet med många av sina kolleger har Råbyrapparen, till synes enbart via sociala medier, vunnit både prestigefyllda priser och framgång på streamingtjänsterna. Senaste albumet ”Wanderland” kom i augusti och alla låtarna gick in på Spotifys svenska topp 50-lista.
I kväll är artisten aningen mer extrovert än på Avicii Arena. Energin är högre, gesterna yvigare. Han utstrålar en nästan spöklik målmedvetenhet – som vore detta med att stå på Tele 2 Arena bara nästa naturliga steg, ungefär som att byta från ettans till tvåans mattebok. Rapparen promenerar ut på den långa catwalken, i konfetti och bolmande pyroteknik, med samma chosefrihet som vore han på väg till Coop för att köpa en påse chips.
I låten ”Sweden” dyker ett entourage av dansare upp på scenen – men de förvandlas snart till siluetter i ett moln av scenrök. När tempot tas ner och röken skingras i låten ”Jag & du” framträder de som svartklädda nattvandrare med pannlampa. På bildskärmarna syns åska och blixtar. Mellan låtarna hålls förinspelade monologer om att sälja ut Tele 2 och att inte ha någonting att förlora.
En lördag i oktober skriver Ant Wan från Råby, Västerås svensk raphistoria. Men den gigantiska konserten är så ledigt genomförd att man knappt hinner tänka på den saken.
Och ingenting slår hur publiken i ”Marbella” och ”Lover” nästan trillar ner från läktaren av salighet. Hur allsången i ”Malaika” och ”Komplicerat” faktiskt överröstar beatsen.
Allra finast är när artist och fans delar lika på verserna i ”1942” och till slut förenas i en ödmjuk, men högst mänsklig önskan: ”Jag letar efter någon jag kan sova med”.
”Jag tror inte ni förstår min utsikt”, säger Ant Wan när han blickar ut över den, medelst tusentals silikonarmband, blåglittrande myrstacken.
Ingen mer än huvudpersonen själv vet vad som rör sig bakom hans tunna pannband och blonderade lockar i kväll. Men utifrån framstår Ant Wan som en djupt målinriktad ung artist och just nu ser jag inget slut på hans enorma popularitet. Jag antar att vi ses igen om ett år, på Strawberry Arena.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik