Fick dödsdom av sin läkare
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-01-13
”West End Star”-Nina trodde att hon hade tre månader kvar – friskförklarad efter ett halvår
LONDON. Du har cancer och kan vara död inom tre månader.
Sångerskan Nina Söderquist glömmer aldrig läkarnas besked.
Nu gör hon succé i tv-programmet ”West End Star”.
– Jag är jävligt tacksam att jag lever, säger 35-åringen.
Nina sätter besticken i en havsabborre på Med Kitchen vid Cambridge Circus och fyrar av sitt smittande skratt. Både privat och i TV 3-såpan ”West End Star” har hon blivit något av en symbol för sång- och livsglädje.
Ingen kan föreställa sig att tjejen med de gnistrande ögonen har gått igenom en tid mörkare än de korpsvarta kläder hon bär.
– Ska jag dö nu? Det var så jag tänkte, berättar hon.
Hemlgt för de andra
De andra finalisterna känner inte till Ninas helvete, men för Nöjesliv väljer hon att berätta. Det började 2003. Nina hade åkt till sommarstugan utanför Bollnäs när telefonen ringde. Samtalet kom från Södersjukhuset.
När hon la på var kroppen fylld av oro och ångest. Hon skulle omgående in för tester, men fick inte veta varför. Med mamma Ingrid som stöd åkte hon till Stockholm.
”Elaka cancerbaciller”
– Läkaren sa att jag hade riktigt elaka cancerbaciller i livmodern. ”Får vi inte bort dem är du död inom tre månader”. Det var en riktig käftsmäll, säger Nina Söderquist, som har haft problem med cellförändringar i många år.
Under det följande halvåret handlade hennes liv om provtagningar, utredningar, alternativa mediciner och healing.
En fajter
– Allt var en enda dimma. Är det kört? Om jag inte dör, kan jag då få barn? Ovissheten var jobbig. Samtidigt är jag en jävla fajter. När jag fick beskedet kände jag att, fan, så här får det inte vara. Jag ska inte dö. Jag kan tänka mig att jag var odräglig mot min omgivning, men jag tänkte bara på att bli frisk, säger Nina.
”Har ingen susning”
Det blev hon – men ingen vet hur. Läkarna hittade inte cancercellerna, trots ett oräkneligt antal tester.
– Efter ett halvår var de tvungna att friskförklara mig. Det var skumt. Har de mixat ihop två prover? Var det healingen? Jag har ingen susning. Efteråt var jag helt körd i hjärnan och fick gå till kurator. Det är det som är det jobbiga, att jag inte har fått något besked. Jag är fortfarande orolig.
Hur förändrades du av den här perioden?
– Jag är tacksam för det jag har – och att jag är frisk. Jag försöker tänka mer positivt, säger Nina Söderquist.