Ljudgröten måste fixas
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-06-07
NORJE. Efter alla lovord: dags för kritiken.
Festivalen måste verkligen göra något åt ljudet på näst största scenen till nästa år, för det nuvarande är helt enkelt inte acceptabelt.
En sådan glädjedödare torde kunna avrättas utan större insats.
Inför förra årets evenemang uppdaterades ljudsystemet på Sweden Rocks huvudscen och numera lämnas där få orsaker till anmärkning. Men nu torde ledningen genomföra en liknande uppdatering på Rock Stage. Det är en nödvändighet.
Speciellt de tuffare banden, som Testament på torsdagskvällen, har svårt att få någon slags ordning när tonerna far hit och dit utan tydlig riktning. Gröten blir ogenomtränglig och kan få även den mest hängivne att fälla en tår över att favoritbandet låter så illa.
Ordnas detta till 2009 så skulle jag – och många med mig – vara mycket nöjdare.
Kombinationen matglömska och masugnshetta är långt ifrån optimal.
Tur då att falafel i nan som vanligt rätar upp ryggraden igen.
Ace Frehley känns mest som någon man kollar in bara för att. Bara för att höra några Kiss-låtar i eftermiddagssolen, bara för att kontrollera det forna kronvrakets dagsform.
Mer spännande än så är det faktiskt inte.
När Carcass plockar in originaltrummisen Ken Owen, svårt sjuk efter en hjärnblödning 1999, för en kort stund gråter även den brutalaste dödsmetallskalle.
Enligt skvallret hade Ministrymed sig fem livvakter till Norje. En vars uppgift var att skydda frontmannen Al Jourgensen – medan fyra skulle se till så att sångaren inte skadade sina medmusikanter.
Snacka om bandkänsla, va?