Skärpning nu – Rockbjörnen är inte tomtarnas julverkstad
Ärligt talat.
Nomineringsfasen i Rockbjörnen brukar vara en förbannad huvudvärk.
Men när vi ändå har släpat den ända hit så... ser det rätt bra ut.
Det är den tiden på året då rockjournalister mest får sitta med huvudet i händerna och sucka.
Ungefär som efter resultatet i en genomsnittlig deltävling i Melodifestivalen undrar man stilla om det inte ändå behövs obligatoriska lektioner i populärkultur i grundskolan.
Och visst finns det även vissa saker i år som förtjänar hemläxa och indragna sommarlov.
Rockbjörnen är i första hand ett livepris.
Det innebär i all enkelhet att artisterna helst också ska vara en upplevelse på scen.
Har inga större problem med varken Benjamin Ingrosso eller Felix Sandman. De har varit jättebra i tre minuter på tv i år. Men kom inte och påstå att de är i samma liga som, säg, Silvana Imam på en konsertscen ännu.
Jag noterar också med viss förvåning att Samir & Viktor är nominerade i kategorin Årets livegrupp.
Men dra mig baklänges och tuta i en saxofuckingfon. Jag uppskattar givetvis humorn hos Aftonbladets kära läsare men någon måtta får det vara. Det här är en musiktävling och inte tomtarnas julverkstad.
Efter Rockbjörnen i fjol skrev jag några rader om Hov1. Mitt lilla resonemang gick ut på att de unga männen fortfarande hade en svår uppgift kvar. Det vill säga bevisa att de inte var dagsländor.
Bandet och fansen reagerade som att jag hade fängslat deras föräldrar och förbjudit hiphop.
Bra. Ungdomen ska befinna sig i ilsken opposition mot allt och alla. De har ju resten av livet på sig att, förhoppningsvis, tömma diskmaskinen och leva trista medelklassliv.
Men i år kan alla inblandade vika ner långfingret på sina emojis och spara lite utrymme på Instagram. Hov1 har släppt ett bra album och borde rimligen vara givna vinnare i de flesta av sina kategorier.
Läsarna har till exempel nominerat både ”Hon dansar vidare” och ”Gudarna på Västerbron” till Årets låt. Jag lägger gärna min röst på den förra.
Årets kvinnliga liveartist borde i sin tur vara en uppgörelse mellan Zara Larsson och Silvana Imam. Jireel och Sarah Klang förtjänar båda björnar. Och visst var väl Beyoncé och Jay-Z bättre än Metallica och Marcus & Martinus, eller?
Men när det gäller kategorin Årets utländska låt saknas det så många utmärkta singlar att jag tvingas använda ett gammalt uttryck från tiden före glödlampan:
Jag säger ingenting så är ingenting sagt.
Om ni följer mina råd och tips i den här krönikan kan vi sitta och röka fredspipa efter galan i augusti.
Men sedan när har ni någonsin lyssnat på mig?